Förflytta dig till innehållet

Hårda energitider och ett kalas som kommer att bli alldeles fruktansvärt dyrt

äldre man med intelligent blick

Senaste vecka kom EU-kommissionen ut med en s.k. kommunikation om att lägga Europas energiproduktion på ny bog.

Jag märkte på mina första reaktioner att jag blev lite tveksam.

Väst- och Centraleuropas beroende av rysk energi är enormt och det finns egentligen inte någonting i kommissionens kommunikation som skapar snabba lösningar.

Vi kan – om vi vill – snabba upp tillståndsprocesserna, men det kommer samtidigt att finnas procedurer som för oss i motsatt riktning.

Vår inhemska regerings förslag till ny naturvårdslag är mycket behövlig, men om vi samtidigt utvidgar besvärsrätten kan vi lätt hamna illa ut.

Och om någon vill ha mera konkreta belägg för det påståendet är det bara att kolla hur planerna på Fazers nya sötsakfabrik i Vanda gick.

Jag antar att de flesta av oss är överens om att vi måste förbättra effektiviteten i vår energianvändning, att vi bör få ut mera när mätaren snurrar. Men det tar lång tid och det är inget simsalabim.

Mest tveksam blev jag inför kommissionens förslag om att på kort tid åstadkomma 10 miljoner värmepumpar under de närmaste fem åren.

Värmepumpar är bra, men de kräver mera el.

10 miljoner värmepumpar är samtidigt något av en droppe i havet.

I mitt hus i Bryssel finns det fyra lägenheter. Varje lägenhet har sin gasbrännare som sköter om att värma elementen och vattnet.

Fyra värmepumpar skulle nog hålla lägenheterna varma, men badvattnet kräver lite större insatser och den lilla detaljen går kommissionen inte in på.

Förslaget om 10 miljoner värmepumpar känns alltså lite som ett sätt att slingra sig ut ur knipan och återkallar i minnet den tidigare kommissionsordföranden Junckers förslag om att åtgärda sommartiden.

Ännu mera tveksam blir jag ifråga om utbyggnaden av vätgas.

Kommissionen ritar upp linjerna för ett program som skulle bygga vätgasrör för någonting mellan 28 och 38 miljarder.

Tveksamheten för min del bygger på att vi inte riktigt har den teknologin klar ännu.

Sen återstår ännu en liten fråga. Vem betalar då för kalaset?

Jag tror att det inbyggt i kommissionens förslag finns en tanke på att allt det här är ett stort gemensamt europeiskt betalningsprojekt.

Det leder till att jag lyfter ett lite varnande gult kort. Finland och Sverige har fungerande energilösningar.

Vi måste visserligen också ställa om oss, men eftersom vi har kombinerade värme och el-verk tillsammans med ett fungerande fjärrvärmenätverk i snart sagt varje by, befinner vi oss i ett alldeles annat läge.

Under behandlingen av hur utsläppshandeln ska utvecklas, bromsade Mellaneuropas medlemsstater upp processen och vill inte ha bostäder i systemet förrän mot slutet av decenniet.

För oss nordbor hade det varit ganska enkelt att ta det nu genast.

Våra fjärrvärmeanläggningar finns redan i utsläppshandeln och det är inte omänskligt svårt att sedan gå vidare och göra systemet mindre beroende av fossila bränslen.

Vi har alltså redan skött den investeringen till en stor del.  

Men kalaset kommer att bli alldeles fruktansvärt dyrt ändå.

Läs fler kolumner av Nils Torvalds här

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter