Här är Pargas gymnasiums studenter!
Pargas gymnasiums 39 studenter har satt mössorna på huvudet. Grattis!
Susan Sandberg-EkLÄS OCKSÅ
Här är studenterna från Pargas svenska gymnasiumÅU publicerar också en del av litteraturforskaren Mia Österlunds tal till studenterna:
”Ärade rektor, ärade åhörare – bästa studenter!
I dag når ni en milstolpe, då ni tar studenten.
Vare sig ni vill det eller inte kommer er gymnasietid att ha präglats av pågående samhällsomvälvningar. Ni är, och kommer att förbli, generation munskydd. Pandemin överraskade oss alla. Nästan över en natt ritades kartan om. Skolor stängdes, distansundervisning drog i gång utan startsträcka.
Det talas ofta om vikten av samarbete mellan hem och skola. Nu fanns skolan i hemmet. Och i många fall fanns också föräldrarnas arbetsplatser där. Vi fick ändå inte hem bergullen hos oss.
Som gymnasieelever var ni säkert självständiga. Men jag gissar ändå att en och annan förälder tog chansen att titta in i de digitala klassrummen. Kanske inte så ofta, men någon gång. Jag är själv lärarutbildare. Jag har varit med om att skriva frågorna i studentproven i modersmålet och litteraturen, ibland har mina egna texter varit material för en studentskrivningsfråga – som tur inte i år då min son varit abiturient.
Jag kunde inte motstå frestelsen att följa med en lektion i modersmål med en lärare som varit min student vid Åbo Akademi. Det var alldeles i början av pandemin och läraren skulle förklara hur man skriver materialbaserad uppsats. Och som läraren förklarade. Så fint att jag faktiskt grät där vid dataskärmen.
Jag grät över hur väl distansundervisningen ändå fungerade. Och över att min tidigare student var så himla pedagogisk och bra, gick genom rutan. På avslutningen spelade läraren trumpet för oss, också via skärmen. Exemplet illustrerar den anda som kännetecknar PSG: att alltid se möjligheterna.
Bästa studenter, vart ska ni nu ta er och vad ska ni göra i denna oroliga tid, i denna oroliga värld? En uppochnervänd värd. Oändligt öppen, vimlande av valmöjligheter. Men också en värld där många mår dåligt.
Vid PSG är det många som har lång skolväg och långa skoldagar, som kanske tagit gymnasiet på fyra år. Möjligheten att skräddarsy utbildning ligger i tiden, vi förväntas vara allt mer flexibla.
I mitt yrke, litteraturforskarens, är målet med undervisningen att varje student ska hitta sin särart, sin egen röst. Ingen måste bli den andra lik, tvärtom sporras studenterna till att hitta just sin egen väg. Jag hoppas att PSG varit ett sådant ställe för er alla. Ett välkomnande och tryggt ställe, ett ställe att vara sig själv på eller att hitta sig själv på.
Jag står här i dag för att jag är förälder till en av årets studenter. Innan min son började vid PSG kom vi på bekantningsdag. ”Hur kan ni hjälpa min son?”, undrade jag. ”Det fixar sig, det löser vi, det finns resurser”, var svaret.
Den helhjärtade lösningsinriktade inställningen hoppas jag att har smittat av sig till alla er. Att min son har neuropsykiatriska funktionsvariationer, NPF, ett knippe diagnoser, har aldrig varit ett problem för PSG. Tvärtom har han fått hjälp och beröm. All forskning om inlärning visar på det, den som får beröm presenterar bättre.
I en grupp på tio har ett eller två barn och unga neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Men det är inte bara de själva som påverkas, utan deras familj, vänner, skolvärlden.
Att just jag står här och håller talet till er gör jag på skolans begäran i egenskap av förälder till en ungdom med NPF- neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Från det att vi hörde oss för om möjligheten att gå i PSG och svaret var ett glatt ”Vi har resurser! Det ordnar sig!” till att studentmössan införskaffats har det varit både mödosamt, givande, roligt och påfrestande, men aldrig omöjligt.
Genom att systematiskt ta sig an de utmaningar som funktionsnedsättningar innebär utvecklas hela skolan.
Bästa studenter, nu börjar en ny era i era liv. Nu öppnar sig möjligheter till vidare studier, till att med gymnasiets allmänbildande överblick, ge er in på specialområden som lockar och intresserar. Där kan ni borra djupare, specialisera er, hitta nya och oväntade vägar.
Vilken typ av arbeten som finns i framtiden kan ingen riktigt veta – vi vet redan att AI och ChatGPT skulle klara att framgångsrikt skriva studentexamen i modersmål.
Själv valde jag då jag tog studenten 1988 det ämne jag då trodde låg längst från den begynnande datavärlden, skönlitteraturen. Hur fel fick inte jag? Numera kryllar också litteraturstudiet av digitalisering.
Vad ni än väljer, var stolta över era val. Misstag och motgångar kommer garanterat, men det går att överkomma dem.
En del av er kanske dyker upp på min arbetsplats Åbo Akademi och får uppleva ett intensivt och innehållsrikt studieliv. Någon söker sig kanske utomlands. Bästa studenter, hoppas att ni alla smittats av glädjen och kreativiteten i att lära er nya saker. Sluta aldrig med det.
/…/
Bästa studenter, jag önskar er både lite lugn och ro efter er fina prestation, men jag önskar er också lusten att förändra. Det spelar alltid roll vad ni gör, och hur ni gör det.
Bästa studenter, trots permakris – kriser på många plan och utan slutpunkt – finns det något som är beständigt och det vikten av att glädja sig åt det som tål att glädjas åt, så hoppas att ni får dansa, skratta, fira i dag. Gratulerar studenter vid PSG 2023!”
Det bästa tal jag hört/ läst någonsin, gripande och lärorikt givande