Förflytta dig till innehållet

Han berättar om ÅU:s 200 första år – ”Man kan ana en fan anamma-känsla”

Jean Lindén
En man med en bok framför ett stort hus
Författaren Christoffer Holm. Här med den färska ÅU-historiken. I bakgrunden Verdandihuset i hörnet Slottsgatan–Auragatan där ÅU:s huvudkontor fanns i många år.

Alla arbetsplatser har väl sin anda, säger Christoffer Holm som skrivit Åbo Underrättelsers 200-årshistorik.

– Genom ÅU:s historia kan man ana en ”fan anamma”-känsla, att det inte finns något alternativ. Tidningen ska komma ut!

Och ut kom ÅU dagen efter den katastrofala tryckeribranden 1994, med hjälp av ”storebror” Turun Sanomat.

Ut kom ÅU även direkt efter att kontoret bombades under andra världskriget.

Kunde fått ett snabbt slut

Men ÅU:s historia kunde ha fått ett abrupt slut redan 1827, bara tre år efter att tidningen grundats. Skälet var Åbo brand där också ÅU:s tryckeri och småskaliga redaktion strök med.

Den gången blev det en längre utgivningspaus. Men ÅU återuppstod och körde vidare mot framtiden.

– Jag slås av hur kritiskt läget varit för ÅU flera gånger. Tre gånger har tidningen varit väldigt nära att läggas ner, konstaterar Christoffer Holm om arbetet med historiken.

Räddningen, åtminstone när det gäller ekonomin, har ofta kommit utifrån. Till exempel i form av Svenska Gården eller Pargas Kalk, aktörer som illustrerat hur viktig ÅU:s röst varit i synnerhet för de svenskspråkiga i regionen.

Finurlig räddning

Andra gånger har ÅU räddat sig helt på egen hand, med listiga metoder.

När ÅU år 1869 förlorade sin utgivningsrätt efter en censurkritisk dikt hade tidningen förberett sig genom att på förhand ansöka om ett utgivningsbevis för en ny tidning: Åbo Underrättelser – Ny Följd.

Så formellt sett var det inte samma tidning längre?

– Nej, men det var samma människor som gjorde den, den hade samma karaktär och samma ägare. Endast utgivningslovet var nytt, och så stod det ”Ny Följd” med minimala bokstäver efter namnet. Det är intressant att juridiken trots allt var så stark att myndigheterna inte kunde stoppa den nya tidningen.

En man med en pappersbuntJean Lindén
Christoffer Holm med korrekturet till ÅU:s 200-årshistorik

Lärt sig mycket

Hangöbördiga Holm, som skrivit flera historiker, säger att han genast nappade på möjligheten att ta sig an ÅU:s långa historia. Han har tidigare frilansat för ÅU och också jobbat för Västra Nyland. Han har alltså personlig koppling till själva ämnesområdet.

– Dessutom var det roligt att genom arbetet lära mig mer om Åbo, där jag nu bott i 15 år.

Holm säger att kungstanken med historiken är att få med samhällskontexten.

– Visst ska boken vara en hedersbetygelse till de som jobbat och jobbar vid ÅU. Men det är viktigt att vem som helst ska kunna ha glädje av den. Det är en bok om hur Åbo och Finland utvecklats i relation till ÅU.

En 200-årig historia är förstås ett mastigt projekt att ta sig an.

Holm skattar sig lycklig över att ha haft hjälp av Emil Kaukonen när det gäller arkivmaterial och av Rasmus Marjanen när det gäller intervjuer, båda historiker och kollegor från Åbo Akademi. Med dem kunde han samtidigt bolla idéer.

Stor hjälp hade han också av Ole Torvalds 150-årshistorik och bland annat av verksamhetsberättelser.

– Men jag vill prata med människor, för arkiven berättar bara halva historien. Genom intervjuer kom vi väl som längst 60–70 år tillbaka i historien, genom Åbobon och kulturpersonligheten Tryggve Forssell som har minnen från ÅU från sin barndom, säger Holm.

Digitala utmaningar

De sista kapitlen i historiken handlar naturligt nog rätt mycket om digitaliseringen och de utmaningar den för med sig. Utmaningarna gäller allt från intjäningsmodeller och läsarvanor till att redaktionen samtidigt ska jobba med både webb och papper.

– Det här är förstås inget unikt för ÅU, men det är tuffare för en liten tidning vilket också kommer fram i intervjuerna. Parallellt med utvecklingsarbetet ska man ju fortsätta producera nyheter som vanligt. Det löpande bandet är igång samtidigt som man bygger om fabriken, säger Holm med en liknelse.

Han konstaterar att ÅU på 1800-talet var en av landets största tidningar.

Under efterkrigstiden har man, trots sin relativa litenhet, fortfarande haft en stark profil i Svenskfinland och delvis också på finskt håll.

– ÅU är något av en ”underdog”, man försöker lite mer än vad man egentligen har resurser till. Och delvis tack vare flera synliga chefredaktörer har man lyckats synas i debatten. Det är en fin sak, säger Christoffer Holm.

Historiken ”Äldst i Finland men aldrig gammal. Åbo Underrättelser 200 år” ges ut av ÅU Media Ab och Hangöförlaget Libraria. Officiellt releasedatum är 6.1.2024.

Dela artikeln

En kommentar: “Han berättar om ÅU:s 200 första år – ”Man kan ana en fan anamma-känsla”

  1. Sam Österlund skrev

    Det trodde jag inte att man skulle anamma fan för det…?

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter