Förflytta dig till innehållet

"Hallonbusken kan lära oss en hel del om vad det betyder att vara människa"

Jag antar att en och annan likt mig har plockat vilda hallon i sommar?
Min erfarenhet är att hallonbuskarna ofta växer på ställen som man inte annars dras till, typ höga nässelsnår, svåråtkomliga steniga dikesrenar och rishögar. Dessutom måste man hela tiden hitta nya hallonställen eftersom vildhallon är en halvbuske med flerårig jordstam som skjuter ut skott som överlever endast i två år.
Första året bär skotten bara blad, andra året bär de blommor och bär och sedan vissnar de.
I somras fick jag uppleva glädjen i att hitta hallon på ställen som var helt nya för mig. Det kändes som att hitta skatter på en rishög när jag såg något rött som lyste bland alla torra kvistar. Ofta är det endast de minsta bären som syns och först när man lyft upp de lägsta grenarna hittas de verkligt stora och saftiga hallonen, som i år dessutom inte alls var maskätna.
Det är stickigt värre att hålla till bland hallonbuskar. Såren på händerna jag fått av rensningen av abborrarna på morgonen blev som nya när jag försökte komma åt de finaste bären.
Hallonbusken kan lära oss en hel del om vad det betyder att vara människa och vad som menas med att en kristen människa ska sträva efter att bära god frukt. Det finns människor som inte gör så stort väsen av sig. De växer likt hallon i dikesrenar eller bland torra kvistar och nässlor, men kan ändå eller just på grund av det ge andra människor stor tröst. De koncentrerar sig inte på att de själva ska synas och vara gröna och vackra.
De behöver inte hela tiden få bekräftelse som den hallonbuske som har få bär men ändå växer högt över alla andra buskar.
Jag skulle vilja lära mig mera om hur jag kunde mogna som människa likt de hallonbuskar som är jordnära. Visst är de också stickiga och inte är alltid bären så söta och fria från angrepp av insekter, men trots det kan de vara till glädje för andra. Och det viktigaste är att ingen buske eller människa av egen kraft behöver bära frukt.
Enligt den kristna tron får vi växa och mogna av den kraft och den förlåtelse som Gud ger.
Det här vill jag tänka på när jag i höst äter hallonen tillsammans med morgonyoghurten.
Maria Björkgren-Vikström
Sakkunnig i skolsamverkan och konfirmandarbete vid Kyrkostyrelsen

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *