Förflytta dig till innehållet

Hallon och livet

Anna Edgren.

Varje gång jag plockar hallon förs jag i tankarna tillbaka till min barndoms sommarstunder i en frodig trädgård i Ekenäs.

Där stod jag ofta i hallonbuskarna mellan syrenklungan och rabarberrabatten, barfota i solvarm frottéklänning, med emaljmuggen från farmors kök i högsta hugg.

Ivrigt plockade jag först de bär som var närmast och lättast nåbara, sedan fick jag börja sträcka på mig.

Mellan varven tömde jag muggen i den större korgen som stod en bit bort på gräsmattan, några hallon kan också ha slunkit in i munnen.

Efter en stund fick jag ta till en liten pall för att nå fler bär. Sedan var det oundvikligt – om jag ville höja ambitionsnivån och stolt gå in till farfar och farmor med ännu större hallonskörd var det nu slut på det mysiga finplockandet.

Nu gällde det att också plocka på de ställen där det fanns spindelnät, att sträcka sig mot lockande röda bär också när det fanns äckliga taggar eller larver i vägen, att våga sätta barnafoten lite in i snåren där man inte kunde se om det var snigelfritt eller inte.

Sedan när jag trotsat dylika faror och fasor gällde det att inte tappa balansen där man balanserade på ett ben halvvägs inne i busken.

De dyrbara hallonen skulle också helst hållas i min lilla hand ända tills de rullade ner i muggen och sedan överfördes till korgen.

I mina minnen skiner naturligtvis alltid solen över dessa hallonstunder.

Mina skördar minns jag inte helt överraskande som ymniga och gnistrande vackra i sin lysande rödhet.

Fast jag idag kan ana mig till en något blygsammare hallonplockarverklighet är den egentligen helt egal.

Över fyrtio år av nostalgi och kärlek till en gammal gård med viktiga människor som inte längre finns har filtrerat fram den där bilden och känslan av total sommar med det självklart underbara i att stå och plocka hallon.

Jag tänker ibland på hallonbuskarna och hallonplockandet nästan som en metafor för livet.

Skapelsen och vardagen bjuder oss på både fylliga röda bär och slemmiga sniglar, det är både skimrande gröna blad med silvrig baksida och små ilskna taggar.

Vi kan njuta av ett saftigt hallon i munnen medan nästa bär är till hälften svartnat med en larv i sig.

Ibland kan vi plocka de lättaste hallonen, andra gånger faller vi in bland nässlor och taggar.

Stundvis känns det som om hallontaggar, spindelnät, färska bär och prunkande bladprakt fördelas orättvist i livet.

Det kan ibland vara ett faktum. Men jag tror och hoppas att det i våra liv kan finnas något rött hallon som hoppingivande lyser i buskaget.

Liksom det i hallonbusken kan finnas oupptäckta bär om jag lyfter undan några kvistar och söker efter oplockade ställen, kan det kanske öppnas nya dörrar också i våra liv om vi lyfter undan några snåriga grenar och ser saker från nya sidor.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *