Förflytta dig till innehållet

Grön energigegga

Åbo Underrättelsers logo

Anna Maja-Henriksson pläderar för ”grön omställning” för att skapa oberoende av rysk energi (ÅU 9.4.).

Tillståndsprocessen för vindkraft ska försnabbas.

I samma tidning skriver en grupp gröna politiker inklusive Anders Adlercreutz från SFP under rubriken ”Norden visar vägen för utfasning av fossila bränslen” att ”Island har stora geotermiska resurser. Danmark är ledande inom vindkraft, Norge har stor finansiell kapacitet för innovationer och Sverige samt Finland har stora skogsbestånd vilka verkar som viktiga kolsänkor”.

Komiken i denna gröna gegga är säkert oavsiktlig, men Norges finansiella kapacitet beror helt på att man vräker ut fossila bränslen till världen för bra pris.

Ta bort all fossil export från Norge, och kvar blir endast några sneda ställningar med soltorkad torsk.

Sveriges och Finlands kolsänkor producerar ingen energi, snarare är de hinder för ökad bioenergi.

Danmark med mycket vindkraft, utan kärnkraft men med kolkraft har 6,7 ton koldioxidutsläpp per capita och år (Sverige har 4,5 och kärnkraftslandet Frankrike har 5,1 ton per år) och är storkonsument av reglerkraft från Norges vattenkraftverk.

Om vi ska ersätta Finlands energiimport från Ryssland är det nog inte vindkraft som hjälper, snarare tvärtom.

Vi kan importera 1 500 megawatt effekt från Ryssland och denna effekt är alltid är på max vid svag vind.

Därtill krävs ett par tre tusen megawatt vattenkraft från Norge och Sverige, vilket är på väg att bli problematiskt då Sydsverige (som nu lider av effektbrist) får starkare kraftledningar och Tyskland även får mera kraftlinjer för att reglera vindkraften med nordisk vattenkraft.

Helsingfors värms delvis med rysk gas varvid samtidigt produceras elektricitet.

Vi måste alltså klara oss utan rysk olja, stenkol, gas och elektricitet.

Olja och stenkol kan man köpa varifrån som helst och torv finns på hemmaplan.

Gasen klarar vi oss utan, men då får vi absolut inte stänga Hanaholmens och Sundholmens kolkraftverk, som producerar både värme och elektricitet.

Elförsörjning utan Rysslands 1 500 megawatt kräver alltså minst att alla nuvarande kraftverk hålls i drift.

Olkiluoto treans 1 600 MW innebär en risk.

Om en så stor enhet plötsligt faller ur nätet (vilket är ytterst sannolikt) samtidigt som det är kallt och vindstilla, har vi bäddat för blackout som kan ha groteska konsekvenser.

Kan hålla med om att förnybart samt modulära kärnkraftverk är framtiden, men nu måste vi först lösa ett akut problem: Sluta finansiera krigsförbrytelser.

Jarl Ahlbeck

Teknologie doktor

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter