Anwar (t.v.) och Shiwa lever i konstant stress. - Jag kan inte leva utan min dotter Melin, säger Anwar. Efter nästan sju år i Finland ska Anwar avvisas från landet. Han har fått negativt asylbeslut och avslag på sin överklagan till…
Den här artikeln är exklusiv för ÅU:s betalande läsare.
Våra nyhetspaket ger dig fri tillgång till alla
Åbo Underrättelsers nyheter, reportage och artiklar på webben.
2 kommentarer: “Frun och dotter får stanna – pappan avvisas till Irak”
Camilla Törnqvist skrev
Det är fruktansvärt hur man försöker splittra familjer som är i nöd. Jag är mycket besviken och bestört över den här politiken som förs nu. Alla barn ska väl ha rätt till ett tryggt hem och tillvaro med båda sina föräldrar och ingen person skulle få skickas tillbaka till länder där det är en risk för deras liv.
Monica Hedström-Järvinen skrev
För varje berättelse med innehåll av det här slaget, så skäms man bara mer och mer över att vara finländare. Stackars medmänskor! Att någon kan säga att ett barn inte har utvecklat sådana känslor och ett sådant beroende, till en egen förälder, att det kan påverkar framtiden – ja inte har man huvudet till mycket mer än ”dekoration” då inte.
Hur kan tjänstemännen som jobbar på MIGRI sova lungt om nätterna? Man skulle tro att dom drömde sådaana mardrömmar varje natt, att dom skulle klättra längs väggarna av rädsla för sig själv!
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.
Det är fruktansvärt hur man försöker splittra familjer som är i nöd. Jag är mycket besviken och bestört över den här politiken som förs nu. Alla barn ska väl ha rätt till ett tryggt hem och tillvaro med båda sina föräldrar och ingen person skulle få skickas tillbaka till länder där det är en risk för deras liv.
För varje berättelse med innehåll av det här slaget, så skäms man bara mer och mer över att vara finländare. Stackars medmänskor! Att någon kan säga att ett barn inte har utvecklat sådana känslor och ett sådant beroende, till en egen förälder, att det kan påverkar framtiden – ja inte har man huvudet till mycket mer än ”dekoration” då inte.
Hur kan tjänstemännen som jobbar på MIGRI sova lungt om nätterna? Man skulle tro att dom drömde sådaana mardrömmar varje natt, att dom skulle klättra längs väggarna av rädsla för sig själv!