Förflytta dig till innehållet

Fridsfursten

Björn Nalle Öhman.

I alla tider har människor oroat sig för krig och våld. Många gånger har man tänkt att nu äntligen är det dags att lämna kriget och våldet bakom sig.

Förnuftet och fredsviljan skall väl ändå besegra våld och expansiv maktutövning.

Men, men efter den 24.2 har vi blivit tvungna att se den brutala, syndiga människan bakom idealbilderna av den goda och självbestämmande individen.

Den tidigare otänkbara Nato-optionen förverkligas och de osynliga makt och våldstrukturerna är synliga för den som vill se.

För mig har det aktualiserat frågan om balansgången mellan kyrka och stat.

I ett autokratiskt samhälle kan kyrkan inte inta en kritisk hållning utan är delaktig och stöder kriget. Men också i ett demokratiskt samhälle bör det finnas rum för en kyrka som förhåller sig kritiskt till statens maktutövning.

Speciellt i krig är det motbjudande att se ett okritiskt förhållningssätt till frågan om vad som är sant och falskt.

Är det frågan om ett aggressivt krig eller en speciell militär insats??

Det nya är att kriget även omfattar frågan om sanning. Vem berättar på ett trovärdigt sätt och kan lyfta fram de olika aspekter som ingår i konflikter.

Det här understryker vikten av att i ett samhälle tillåta öppen debatt och diskussion. Fakta måste få vara fakta dvs de kan kontrolleras och verifieras av vem som helst.

Maktutövare vill ofta blunda för att det finns olika åsikter om verkligheten. Dem egna åsikten är den enda riktiga. Mjuka och hårda värden kolliderar.

Påskens händelser inkluderar alla dessa aspekter av våldsutövning och makt. Fridsfursten, mästaren avrättas som en upprorsmakare och terrorist.

Något som ännu idag borde väcka oss till insikt om vad vi människor förmår att göra. Men ur detta påsk drama har det vuxit fram en rörelse som i fridsfurstens efterföljd arbetar och ber för en bestående fred och frid.

En attityd som när den är som bäst kan omfatta olika rasers och personers mänskliga rättigheter och som även värnar om den svagares rättigheter.

Resurser som bättre skulle användas till att skapa en trovärdigare framtid binds nu till militära anskaffningar och strukturer.

Tyvärr verkar det vara det bästa alternativet att bevara hoppet om en bestående fred.

Pax et Bonum

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter