Förflytta dig till innehållet

Förslaget till fastighetsskatt bör beredas på nytt

man med glasögon och blårutig kragskjorta tittar in i kameran

Enligt regeringsprogrammet är målet en fastighetsskattereform där fastighetsbeskattningsvärdena som helhet återspeglar de gängse värdena bättre än nu.

Fastighetsskattereformen får dock inte leda till oskäliga ändringar i någons fastighetsskatt.

Det så kallade grundvärdet som föreslås användas vid värderingen av byggnader baserar sig på de genomsnittliga regionala byggkostnaderna.

De återspeglar inte byggnadernas gängse värden bättre än de nuvarande värdena, eftersom de inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till fastighetens läge.

Vid regeringsförhandlingarna, där jag företrädde mitt parti som ansvarig för skattepolitiken, var det centralt att de fastighetsbeskattningsvärden för bostadshus som beräknats på samma grunder i hela landet inte på något sätt motsvarar byggnadernas marknadsvärde på placeringsorten.

Man ville korrigera detta.

Problematiskt är att användningen av de genomsnittliga byggkostnaderna för byggnader som beräkningsgrund för grundvärdet innebär en klar höjning av fastighetsskattevärdena jämfört med de nuvarande fastighetsbeskattningsvärdena.

Till exempel fastighetsbeskattningsvärdena för bostadsbyggnader ser ut att i medeltal fördubblas.

De mycket stora höjningarna av beskattningsvärdena gäller också industri-, kontors-, butiks- och liknande byggnader för vilka återanskaffningsvärdet inklusive åldersrabatter i likhet med bostadshus utgör grunden för återanskaffningsvärdet.

Beskattningsvärdena för mark kommer i allmänhet att fördubblas/fyrfaldigas, från fall till fall t.o.m. 23-faldigas.

I det nya systemet skulle fastighetsskatteprocentsatsen för mark fastställas separat. För närvarande beskattas mark enligt den allmänna fastighetsskatteprocentsatsen.

I enlighet med regeringsprogrammet utvidgas fastighetsbeskattningen inte till jord- och skogsbruksmark.

Enbart en stranddetaljplan möjliggör inte heller i fortsättningen att fastighetsskatt påförs, om den skattskyldige inte har sålt mark för byggändamål.

Endast en fastställd detaljplan utgör en grund för bestämmande av fastighetsskatten.

En annan grund för påförande av fastighetsskatt är att det till gårdsbruksenheten hör ett område med byggnadsmark från vilket den skattskyldige har sålt och fortfarande kan sälja mark för byggändamål.

Då värderas marken helt och hållet som byggnadsmark efter den första försäljningen, varvid markområdet förlorar sin ställning som jord- och skogsbruksmark som är befriad från fastighetsskatt.

Som i bestämmelsen avsett område för byggnadsmark för vilket försäljningen har utlöst påförandet av fastighetsskatt har i beskattningspraxis betraktats ett område som i en stranddetaljplan eller en generalplan har anvisats för byggande.

Nu föreslås det att bestämmelsens tillämpningsområde begränsas så att det endast gäller stranddetaljplaneområden.

Försäljningen från ett generalplaneområde leder inte till att fastighetsskatt påförs. Orsaken till ändringen är att Skatteförvaltningen inte har kännedom om generalplanerna.

Därför har tillämpningen av bestämmelsen på generalplaneområden förblivit beroende av uppgifter från markägaren eller kommunen, och tillämpningspraxisen har därför inte varit enhetlig.

Områden som skyddats med stöd av naturvårdslagen, med undantag av byggnader och konstruktioner på dem inklusive byggplatser, är befriade från fastighetsskatt genom en lagändring som trädde i kraft 1.1.2021. Denna ändring byggde på den nuvarande regeringens regeringsprogram och underlättade för sin del fastighetsskatteproblemen för markägare i skärgården. Problemet i fråga lyftes fram under riksdagsvalskampanjen våren 2019.

I bakgrunden fanns tre HFD-beslut från 1997. I HFD:s fall 1997:56 betraktades en fastighet på fyra öar i Skärgårdshavet som en gårdsbruksenhet, och den skog och det impediment som hörde till fastigheten befriades från fastighetsskatt.

I HFD:s fall 1997:21 påfördes en fastighet fastighetsskatt, när den de facto användes som fritidsfastighet och möjligheterna till hållbart skogsbruk var begränsade i förhållande till fastighetens läge och beskaffenhet. Fastigheten betraktades som byggnadsmark och inte som skog som är befriad från fastighetsskatt.

I HFD:s fall 1997/2333 ansåg man att det inte hade lagts fram någon tillförlitlig utredning om det skogsbruk som den skattskyldige bedrev på fastigheten.

Fastighetsskatt som byggnadsmark fastställdes för hela fastigheten, och fastigheten ansågs således inte till någon del vara en skog som är befriad från fastighetsskatt.

I skärgården kan det fortfarande ses som en problematisk gränsdragning att en fastighet inte till någon del befrias från fastighetsskatt, om den inte betraktas som en gårdsbruksenhet.

Då befrias inte skogen eller impedimentet från fastighetsskatt, utan de beskattas på samma sätt som byggnadsmark.

Läs fler kolumner av Esko Kiviranta här

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter