Förflytta dig till innehållet

Flytten av Ankaret och ledningens dröm

Merja Fredriksson och Mikael Holmberg skriver i tisdagens ÅU (1.6) att personalen informerats regelbundet under våren om familjehuset Ankarets flytt. Detta stämmer inte.

I mars ombads vi ge synpunkter på för- och nackdelar med en eventuell flytt och i maj hölls det första informerande mötet för hela personalen. Många av Ankarets personalgrupper har före det helt blivit utan info och huvudsakligen läst i ÅU om hur ärendet framskrider. Och vi har ännu till dags dato inte fått ett förståeligt svar på varför det är så bråttom med denna flytt.

Fredriksson och Holmberg framhåller att de vet att alla i personalen inte är nöjda men att vi behöver flytta familjecentret för att servicen till kunderna ska förbättras. Eftersom många av oss har jobbat med utvecklandet av familjecentret i ett tiotal år tycker vi att det låter underligt att dessa politiker skulle ha en bättre uppfattning än vi om vad kunderna önskar och behöver i ett familjecenter.

Vi har inte jobbat här i alla dessa år för att själva ha det mysigt utan för att på ett så lyhört sätt som möjligt ge våra familjer hälso- och resursfrämjande service. Som vi ser det är vår professionella plikt att påtala att vi inte ser verksamhetsförutsättningar för ett familjecenter på det nya stället.

Alltför många planeras in i alltför oändamålsenliga utrymmen med alltför liten renoveringsbudget.

Fredriksson, Holmberg och våra chefer och förmän talar vackert om centraliserad service. Alla ryms ändå inte under samma tak. I praktiken spjälker flytten upp vuxensocialen. Till exempel hemvården, som länge velat flytta till hvc, får fortsätta sin verksamhet i diasporan.

Vi upplever att varken vi eller barnfamiljerna blivit delaktiga i beslutsprocessen och ledningen har visat brist på förtroende för den sakkunskap kring familjecenterverksamhet som personalen i Ankaret har.

Ledningens SoHä-dröm har förbytts till en mardröm för många av oss anställda. Om vi en dag vaknar upp i SoHä-centret på Vapparvägen kommer det att bli tydligt att rekryteringen av god tvåspråkig personal försvårats, att tredje sektorn inte ryms in och att servicen för barnfamiljerna försämrats.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *