Finland–Tyskland 7–0 – "Vem i Finland vet något om Frank-Walter Steinmeier?"

Ett halvt år efter vår flytt från München till Nagu slås jag av hur väl Finland klarar sig i en subjektiv jämförelse. Landskampen utgår 7–0 till fosterlandet Finlands favör, över Tyskland, vars medborgare jag varit sedan 2016.

1–0: Första målet och tillika impulsen till denna spalt var en halvtimmeslång Youtube-video där två presidentkandidater talar med varandra, Alexander Stubb med Li Andersson . Ett sympatiskt tankeutbyte, respektfullt umgänge fullständigt renons på personangrepp. Li beskriver hur det var att nå Natoenighet inom Vänsterförbundet, hon bräcker Alex med en för honom okänd filosof, och Alex reagerar ytterst civiliserat på dessa "friktionspunkter".

Att Friedrich Merz (ordförande för CDU) skulle förmå sig att debattera annat än cynisk-polemiskt med andra partiordförande kan jag inte föreställa mig; allra minst skulle han nedlåta sig att tala med Die Linke. Men Alex verkade genuint trivas med Li.

2–0: Andra målet görs av nästa presidentkandidat, Jussi Halla-aho . Han håller ett klokt och bejublat tal i Verchovna Rada (Ukrainas parlament) på en ukrainska som är ungefär lika flytande som Zelenskijs . Tack vare honom finns det knappt en putinist i vårt högerpopulistiska parti. Aldrig att Björn Höcke (motsvarande bakgrundsfigur i tyska AfD) skulle göra något berömvärt eller ens halvbra för Tyskland i demokratiskt tänkande personers ögon, nie und nimmer.

3–0: Även Pekka Haavisto gör mål, 1.11.2023 på Riddarhuset. Jag bryter knappast mot seminariets Chatham House-regler ("citera inte enskilda personer") om jag berömmer den naturliga användningen av svenska, av konferencieren Baba Lybeck , Nalle Wahlroos , René Nyberg och Pekka själv. Okej, tyska Die Grünes Robert Habeck jämte familj talar flytande danska, men målet i området självskriven kulturell mångfald går klart till Finland.

4–0: Vi ska inte heller glömma sittande presidenten. Sauli Niinistö intervjuas 6.12.2023 i Die Zeit nästan med samma vördnad som Henry Kissinger , då han just före sin död firade hundraårsdag i sin bayerska födelsestad Fürth. Vem vet i Finland något om Frank-Walter Steinmeier ?

5–0: Försvarspolitiska fundamenta talar också för Finland. En orubblig försvarsvilja, ordentliga bombskydd, en per capita väl rustad armé. Tyska försvarsministern Pistorius är förvisso omtyckt, men har ett sisyfosarbete i att vända en skuta av kuschade undfallenhetsmän och -kvinnor som förväxlar fredsvilja med önsketänkande och utgår ifrån att Någon Annan ska försvara västerlandet.

6–0: Socialstaten verkar man i nyliberalismens anda vilja nedmontera både i Finland och Tyskland. Men en blick i vår tvåårings dagis visar att man ännu inte lyckats i Nagu. I München: Långa dagisköer, trånga dagisar, underbetald personal, höga kostnader. I Nagu: Paradisiska förhållanden, god mat, leksaker, naturutflykter, empatiska dagistanter och -farbröder. Mååål!

7–0: Sista målet går till Finland inom området snöröjning, måhända på något snusförnuftiga grunder. Klart att det i Finland lönar sig att ha beredskap för att inte bara hantera den ryska faran, utan också Fader Frost. En dag efter att jag kom hem från München tog sig herr Frost dit, i sällskap av 50 cm snö. Flyg, tåg och spårvagnar gick förstås i stå, men vad kan man annat vänta sig.

I 20 år trivdes jag i München och nu i slutet av november gladdes jag stort åt att umgås med mina vuxna barn, springa mina invanda löprundor samt besöka bekanta läkare, butiker och restauranger; jag är ännu lite av en utböling i mitt eget fädernesland.

Men tro mig, Finland är ett bra land att bo i.