Finland behöver förtroende på arbetsmarknaden
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det finländska samhället är stabilt och till stora delar förutsägbart när det gäller frågor som skatter och reglering. För företagen är båda faktorerna viktiga, framför allt när beslut ska fattas om var en investering ska göras eller en fabrik ska byggas. De återkommande strejkerna är däremot ett fenomen som hindrar Finland från att framstå som ett land där förutsägbarheten och stabiliteten är stor i alla kategorier.
Exporten är extremt viktig för Finland eftersom välfärden till stor del är beroende av att de finländska företagen lyckas konkurrera på de globala marknaderna. Ett problem som Finland dras med är de årligen återkommande strejkerna som skadar både BNP-tillväxten och företagens anseende och konkurrenskraft.
Utländska kunder vill inte riskera att utlovade leveranser uteblir på grund av strejker hos leverantören.
Den finska strejkbenägenheten har senast fått uppmärksamhet i Sverige på grund av strejken i skogsbolaget UPM:s massa- och pappersbruk i Finland.
Över hälften av de mediabolag som är medlemmar i Sveriges Tidskrifter påverkas av strejken eftersom UPM är den största leverantören av tidskriftspapper i Sverige. Sveriges Tidskrifter har varnat för att tidningshusen kan tvingas att ge ut tunnare tidningar, minska lösnummerförsäljningen eller stoppa utgivningen på grund av pappersbrist.
Ett bestående orosmoment är stödstrejkerna som till exempel kan stoppa godshanteringen i hamnarna. När hamnarna är ur funktion upphör en stor del av utrikeshandeln vilket drabbar ett stort antal företag som inte har någon andel i den pågående konflikten. På ett allmänt plan skapar strejker även interna motsättningar på arbetsplatserna som är skadliga men inte syns i någon statistik.
Arbetstagarnas fackförbund och arbetsgivarorganisationerna har olika uppfattningar om orsakerna till att arbetsmarknadskonflikterna oftare leder till strejker än i till exempel Sverige. Arbetsgivarna vill bland annat stoppa stödstrejker och politiska strejker medan fackförbunden anser att arbetsgivarna har frångått de spelregler som gällt tidigare och börjat diktera villkoren i förhandlingarna.
Lagstiftningen definierar miniminivån för vilka regler som gäller mellan arbetsgivarna och arbetstagarna. De kollektivavtal som parterna kommer överens om innehåller en stor mängd detaljer som kompletterar den basnivå som lagstiftningen utgör.
I kollektivavtalet ingår förutom löner och löneökningar vanligtvis överenskommelser om arbetstider och antalet semesterdagar. I praktiken handlar det om en balansgång mellan arbetsgivarnas kostnader och arbetstagarnas löner och förmåner.
Förhandlingarna om kollektivavtalen gäller förutom pengar också arbetsmarknadsparternas prestige och inflytande. Det leder i sin tur till dramatiska inslag med förhandlingar som kan gå in på småtimmarna och tuffa uttalanden till media för att påverka opinionen och signalera att parterna försvarar sina uppdragsgivares intressen.
Konflikter är en del av konstruktionen vilket knappast bidrar till att skapa förtroende mellan parterna.
Riksförlikningsmannens byrå är hårt belastad när större arbetsmarknadskonflikter pågår. Förutom riksförlikningsmannen utför fem förlikningsmän medlingsuppdrag som bisyssla.
Förlikningsmännen har befogenheter att starta en medling men inte att tvinga fram en lösning i en konflikt. Hur allvarliga de potentiella skadorna för samhället kan bli påverkar inte förlikningsmännens befogenheter. Båda parterna i en konflikt har därmed ett stort ansvar och mycket makt.
I Sverige är det Medlingsinstitutet som ansvarar för att medla och nå en lösning när det uppstår ett dödläge i förhandlingarna.
Till uppdraget hör också att främja en lönebildning som både arbetsgivarna och arbetstagarna kan acceptera. En viktig uppgift är dessutom att ge råd och information om kollektivavtal och förhandlingsprocesser till parterna på arbetsmarknaden.
Medlingsinstitutet är en statlig myndighet och får sin finansiering från offentliga medel. Institutet har inga anställda medlare utan utser externa medlare när ett fackförbund hotar med så kallade stridsåtgärder.
De här åtgärderna är främst strejk, lockout eller blockad. Av medlarna jobbar fyra med lokala tvister medan omkring 30 medlare är tillgängliga för tvister på förbundsnivå som oftast handlar om rikstäckande branschavtal.
Med ett så stort nätverk av medlare ger den svenska modellen möjlighet till flexibilitet och snabbhet samtidigt som den tillgängliga kompetensen inom olika sektorer är bred.
I Sverige finns cirka 55 arbetsgivarorganisationer och 60 fackförbund. Störst bland arbetsgivarna är Svenskt Näringsliv som är Sveriges motsvarighet till Finlands Näringsliv EK.
Bland arbetstagarorganisationerna är LO den största centralorganisationen. LO har traditionellt varit en stark maktbas i den svenska politiken men inflytandet har krymptunder de senaste åren.
Sverige har väldigt få förlorade arbetsdagar på grund av arbetsmarknadskonflikter jämfört med de övriga nordiska länderna, trots att landet har en mycket större arbetsmarknad.
Det årliga genomsnittet under perioden 2007–2018 var enligt Medlingsinstitutet 17 671 förlorade arbetsdagar. Motsvarande siffra i Finland var 90 177 och i Norge 109 246. Danmark befinner sig i en klass för sig med 253 300 förlorade arbetsdagar.
Det är rimligt att anta att utökade resurser förförlikningsmannens byrå är en bra investering eftersom utdragna och återkommande strejker leder till ett stort BNP-bortfall.
Sannolikt finns det element i den svenska modellen som kan bidra till stabiliteten och förutsägbarheten på arbetsmarknaden i Finland.
Även på arbetsplatserna finns det rutiner och processer som kan förbättras.
För de anställda är det nyttigt att ha en uppfattning om vilka utmaningar och möjligheter företaget står inför och vilka långsiktiga planer som ledningen har stakat ut.
Det finns också ett behov av att stärka dialogenmellan arbetsmarknadsorganisationerna för att kunna bilda en gemensam lägesbild.
Det behövs för att öka förtroendet mellan parterna och i förlängningen stabiliteten och förutsägbarheten på arbetsmarknaden.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.