ÅU 28.09.2017 00:00

Blicken. Hon vill inte bli sparkad längre.

Sameblod
Sverige 2017
4 av 5 sjärnor
Regi: Amanda Kernell
Manus: Amanda Kernell
I rollerna: Hanna Alström, Anders Berg, Katarina Blind, Lene Cecilia Sparrok, Mia Erika Sparrok, Maj Doris Rimpi, Olle Sarri
1:50

Filmen ”Sameblod” utspelas i svenska Lappland, och i Uppsala, för inte så länge sedan.
Uppsala rasbiologiska institut var aktivt mellan åren 1922 och 1956. Filmens huvudperson är fjorton år när professorerna med assistenter undersöker henne och hennes skolkamrater. På ett mycket förnedrande sätt.
Elle Marja, som senare kallar sig Christina, är begåvad, har ”läshuvud”. Hon vill bli lärare, men lärarinnan på den samiska internatskolan säger att det går inte för sig. Samer har underutvecklad hjärna. Och samer bör hållas på plats för att överleva rena och sköta renar, och framför allt, inte smutsa ner svenskar

FilmenS manusförfattare och regissör Amanda Kernell kommer själv från en renskötarfamilj. Efter filmstudier i Danmark vet och kan hon vad hon gör: En förträfflig (hennes första) film om identitet och skamfläckar i närhistorien.
Berättelsen inleds i nutid. Christina (Maj Doris Rimpi) är i nittioårsålder och reser motvilligt till norr, till systerns begravning, tillsammans med son och barnbarn.
Sonen förstår inte varför Christina är så avog mot alla och allt, varför hon tar in på hotell när de kan övernatta hos släktingar. Det och varför hon tvångsmässigt täcker örat med en grå hårslinga får vi snart veta via en tidsresa.

Flickan Elle Marja blir mobbad av ungdom och vuxna. Förnedrad av vetenskapen och av skolväsendet. Hon byter identitet. Vägen dit är lång och svår men med envishet, mod och sunt förnuft tar hon sig söderut.
Tillbaka i nutid, i Lappland (jag är lärarinna från Småland, säger hon i hotellets matsal) märker hon småningom att ett band finns. Sameblod sjuder, med eller mot hennes en gång så starka vilja. I nutid flammar och ljuder de öronbedövande fördomarna runt omkring oss och henne.

Filmen är genomsyrad av säker regi, Amanda Kernell har en säker hand med kameran och skådespelarna.
Syskonen Lene Cecilia Sparrok och Mia Erika Sparrok är första gången på en filminspelning; proffs.
Den unga Elle Marja Christina är med i varje sekvens, ofta i talande närbilder.

Kernells bildspråk är det bästa tänkbara för den här berättelsen (form och innehåll), det är fräscht, nytt och klassiskt samtidigt. Ett nytänk i bildberättandet och i berättandet av en rörande historia, ett känsligt ämne.
Vid begravningen ser det ut som farmor Christina skäms för sin släkt och sina släktingar. När vi får se vad hon gått igenom förstår vi varför.
Det är inte släkten eller samerna hon skäms för, hon skäms för sitt utanförskap.
”Sameblod” är en stark berättelse, lyfter fram en bit undangömd historia, som också är vår. Och allt levandegörs med mycket värme och en lämplig mängd humor.

Övriga premiärer
Victoria & Abdul
Storbritannien7/USA 2017
2 av 5 sjärnor
Regi: Stephen Frears
I rollerna: Judi Dench, Ali Fazal, Michael Gambon med flera
1:48 T

År 1887 har Storbritanniens (och så vidare) drottning Victoria (Judi Dench) suttit 50 år på tronen och blivit även kejsarinna av Indien. Ambassaden någonstans i Indien utser en lämplig folkets representant för att överlämna en gåva till sin kejsarinna. Abdul Karim (Ali Fazad) blir vald, och snart är han drottningens assistent, efter en tid hennes lärare. En djup, varm (platonisk) vänskap uppstår och drottning Victoria lär sig faktiskt tala och skriva urdu.
Ali Fazad är vacker och trevlig, även med Abdul Karims uppkomlingsfasoner, och gonorré. Han får hovet med stab att darra av förtrytelse.
Trots att ”Victoria & Abdul” är regisserad av Stephen Frears är berättelsen ytlig och inte speciellt övertygande trovärdig. Jämntjock. Men förträffliga är Judi Dench och skildringen av den dåtida främlingsfientligheten (och globala översittarfasoner samt lokala maktfullkomligheter). Tiderna förändras – inte.

The big sick. En förädlad form av romantisk komedi som är verklighetsnära.

The big sick
USA 2017
4 av 5 sjärnor
Regi: Michael Showalter
I rollerna: Kumail Nanjiani, Zoe Kazan, Holly Hunter, Ray Romano
2:00 F7

”The big sick” bygger på verkliga händelser. Kumail (Kumail Nanjiani, han själv och trovärdig) var alldeles nyss ståuppkomiker i Chicago. Efter ett si så där framträdande träffar han blivande terapeuten Emily (fantastiska Zoe Kazan). De börjar sällskapa. Emily är vit amerikan. Kumail är muslim från Pakistan. Hans invandrade föräldrar är som folk mest, förutom att de håller benhårt fast vid arrangerade äktenskap.
Emily insjuknar och den vägen träffar komikerns föräldrar hennes. En sällsam vänskap utvecklas, med början i direkt fientlighet. Alla inblandade personer får tillräckligt utrymme (utom komikerkollegerna, de är enerverande). ”The big sick” är mera ”Baksmällan” än till exempel ”Pretty woman”, dock helt originell, i udda miljö, med egen stil; en förädlad form av romantisk komedi som är verklighetsnära och med vanliga människor med fötterna på jorden i komisk jordmån.
En annorlunda, klichéfri, rolig men saklig skildring av muslimer i Amerika i dag, och fördomarna. En sann historia i ordens alla betydelser.

Nokia Mobile – matkapuhelimen tarina
Finland 2017
3 av 5 sjärnor
Manus och regi: Arto Koskinen
Dokumentär , 1:30

En strid ström talande huvuden tillhörande ingenjörer, programmerare, innovatörer, marknadsförare, jurister och så vidare berättar om sina insatser, uppfinningar och insikter när de för inte så länge sedan arbetade på finska mobiltelefonföretaget Nokia.
Dokumentären av Arto Koskinen berättar rörande och hisnande fantastiska historier. Men för många, för mycket för en film. Redan skoluppsatsernas disposition säger: begränsa och fokusera.

Krister Lindberg
lindbergfilm@gmail.com

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln