ÅU 20.10.2022 17:35

”Evolution” av ungerska äkta paret Kornél Mundruczó (regi) och Kata Wéber (manus) berättar i tre episoder om tre generationer judar. Varje avsnitt är filmat i en tagning med extremt rörlig kamera.

Koreografin medger informativa närbilder på ansikten och detaljer. Intressant och imponerande, ett studium av hur filmen och bildspråket påverkar vårt omedvetna. (Med ” White god” 2014 testade Kornél Mundruczó vår förståelse för metaforer när han lät hundar företräda det ungerska samhället).

Filmens första långa tagning visar män som frenetiskt desinficerar och skurar väggar och golv i en källarliknande lokal. Hårstrån hittas, snart mängder av hår. Enda ljuden är borstarna mot betong, och sköljvattnet.

Tills något överraskande och hårresande hörs och kameran följer personer ut och upp på en motorcykel som åker genom ett – koncentrationsläger.

I andra kapitlet är kameraarbetet fortfarande mycket flexibelt. Men nu är det ett kammarspel och teater och mycket prat, en tjugo minuter eller mer lång monolog. (Kornél Mundruczó är i första hand teaterregissör).

En dotter besöker sin minnessjuka mor. Dottern vill ha dokumenten som visar att hon är jude, modern berättar varför det är bekvämare att låtsas vara något annat. Hon berättar om sin egen mor och om förintelsen. Och om överlevnad trots allt. I Budapest.

Tredje episoden: fortfarande imponerande kameraåkningar och skådespelarprestationer men nu i en öppen stad, Berlin. Vi får bekanta oss med en högstadieskola och en son som inte vill vara jude och varför. Personerna får andas frisk luft och bli ungdomsförälskade, religioner och motsättningar till trots.

Filmens fråga är kvar: Går trauman i arv? Svaret är ja.

Och experimentet lyckades; bildberättandet påverkar oss.

Övriga premiärer

Språken i den inhemska filmen ”Free skate” är engelska och ryska. Och lite finska. Den fiktiva berättelsen handlar om en begåvad och lovande konståkare i Ryssland.

När hon våldtagits upprepade gånger av maffian med skridskoförbundets (och pappans) välsignelse flyr hon till mormor i Finland.

Bright Frame Pictures

Varför Ryssland? Sadistiska och förnedrande tränare kan man väl fantisera ihop i hemlandet? Kontrapunktiskt med konstruktiv undervisning och uppmuntran? Varför detta hopkok klichéer?

Denna berättelse om en konståkares mörka förflutna och lysande framtid består av upprepningar och, ännu värre, de oerfarna filmmakarna visar för mycket. De litar inte på publikens fantasi och förstånd.

Inget tempo alls, eller rytm. Tråkigt. Klipp ner filmen med en timme och förse den med klassisk rock’n’roll!

Filmmakarna är Roope Olenius (regissör, producent och distributör) och hans fru Veera W. Vilo (manus och huvudroll), båda skådespelare.

Intresserad av att läsa fler ÅU-artiklar? Första månaden bara 1,00 €! Klicka här.

Krister Lindberg

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln