Förflytta dig till innehållet

Festklädda till tänderna – men för pojkarna råder ingen kapprustning inför gamlas dans

Mika Leino hjälper Oliver Kakko med kläderna inför gamlas dans. Foto: Johan Backas


För frackuthyrare är de gamlas dans årets mest lukrativa dag. Men för de pojkar som vill skilja sig ur mängden finns nog alternativ.
– Och så sätter du handskarna i fickan och tar på dem precis innan dansen. Du lägger inte på dem på morgonen innan du startar mopeden.
Uppmaningen är Mika Leinos. Han äger kostymuthyrningsföretaget Sanelma i Åbo.
Några dagar innan de gamlas dans hjälper Leino Katedralskoleeleven Oliver Kakko med fracken som Kakko hyr till dansen.
– Frackens rock håller du öppen. Och så ser du till att inte skrynkla till skjortan eller västen innan dansen, fortsätter Leino.
Kakko tar klädseln inför den stora dagen med ro. Liksom de flesta pojkarna på klassen, säger han.
– Nästan alla kommer att ha frack. Några har lånat av släktingar, men de överlägset flesta hyr. Jag tror inte någon köpt en frack, säger Kakko.

Svartvit ska helheten vara, det tycker åtminstone Mika Leino att ger värdighet. Oliver Kakko känner inga behov att gå mot strömmen. Foto: Johan Backas


För flickorna har det de senaste åren talats om en kapprustning inför gamlas dans.
Klänningarna blir bara exklusivare och dyrare, liksom frisyrerna och sminkningen.
I fjol deltog Leinos dotter i gamlas dans, och även om han tycker att hennes utstyrsel var rimlig gillar han inte utvecklingen.
– Flickorna gör allt för att ha en unik utstyrsel, medan pojkarna gör allt för att se ut som alla andra, säger Leino.
Också Kakko har märkt av hur viktig klädseln är för många flickor.
– Flickorna på vår klass har skapat en egen chattgrupp så att de säkert ska ha unika klänningar, säger Kakko.
För frackfolket är variationerna små, det gäller främst om man ska bära handskar eller inte.
Näsduken ska nämligen vara vit och manschettknapparna helst guldfärgade, förklarar Leino.
– Jag tycker det är bra att hålla på etiketten, det ser stiligt ut med svartvita frackklädda ynglingar på rad. Men visst, gyllene manschettknapparär nog inget måste på gamlas dans, utan man tar vad man har, säger Leino.

Oliver Kakko är inte nervös inför dansen, och eftersom de dansar på fyra olika ställen är det inte hela världen fast något går fel på något ställe. Foto: Johan Backas


Kakko tycker själv att man som pojke inte måste utmärka sig just under gamlas dans.
– Det finns nog tillräckligt med dagar man kan klä sig annorlunda ändå, säger Kakko.
Leino påpekar att det trots allt finns möjligheter till mera färggrann dansutstyrsel också som pojke.
Det finns till exempel gråa jacketter, och till en mörk kostym kan man använda färggrannare slipsar, flugor eller näsdukar om man så vill.
Eftersom klänningarna som efterfrågas till gamlas dans är stora och används bara en gång i året, vilket kräver mycket lagerutrymme, har Leino skurit drastiskt ner på antalet klänningar i sin butik.
Dessutom ändrar modet för klänningen snabbare än för fracken.
– En frack som inte används så många gånger i året håller tiotals år. Byxorna måste sys in och breddas ut några gånger under den tiden, men för rocken ändrar inget, säger Leino.
Efterfrågan på frackar är enorm just inför gamlas dans. I fjol hade Leino hyrt ut över 250 frackar till dansen. Plus en del kostymer och jacketter.
– Är man i storlek 46 eller 48 gäller det att höra av sig i augusti då vi inleder uthyrningen inför gamlas dans, de storlekarna är vanligast och kan ta slut.
Precis så gick det för Oliver Kakkos storebror, som för fyra år sedan blev utan frack från Sanelma trots att familjen hörde av sig i september.
– Nu var vi ute redan i augusti så det ordnade sig, säger Kakko.
Även om Leinos brådska ökar inför olika universitetsevenemang kan ingen dag under året jämföras med gymnasietvåornas dans.
På sommaren vill många hyra klädsel till bröllop men då är de utspridda på flera helger.
– Gamlas dans är en riktig vitamininjektion för oss på vintern. Medan andra firar sportlov kör jag bykmaskinerna för fulla muggar med alla skjortor som återlämnats, säger Leino.

”Valsen är den svåraste dansen”

Oliver Kakko som går vid Katedralskolan i Åbo är inte nervös inför de gamlas dans på fredag.
Även om det ibland känts rostigt att återuppta dansträningen efter längre pauser så tror han stegen sitter när det gäller som mest.
– Valsen är den svåraste, då måste man arbeta tillsammans och hålla samma rytm. De andra danserna ska nog gå bra, tror Kakko.
Och även om något steg skulle gå lite snett eller tajmingen inte vara fulländad är det inte hela världen.
Eftersom Katedralskolans drygt 90 elever dansar på hela fyra ställen under fredagen är inte ett misstag något att fästa sig vid.
Först delar eleverna upp sig i två grupper som dansar i Cygnaeus och Sirkkala skolor, sedan åker de till S:t Olofsskolan innan de dansar i Katedralskolan.
På kvällen uppträder de ännu tillsammans med andra skolor i Åbo mässcentrum.
Kakko tror det kan bli tungt, men är inte orolig heller för det.
– Det roligaste är gemenskapen, att alla är glada och gör det tillsammans.
Kakko är konferencier tillsammans med Emilia Johansson, så förutom de egna fötterna gäller det att hålla reda på både klasskamraternas och dansernas namn.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *