Familjen Portnoj är den sista judiska familjen som driver klädesaffär i Finland
Stort utbud. I affären Sankar Tehtaanmyymälä kan den som är i behov av en kostym välja och vraka bland rockar och byxor i olika storlekar. Dan Portnoj berättar att blåa kostymer är populära just nu. Foto: Patricia Torvalds
På senaste tiden har Åbobon Dan Portnoj fått synlighet på nationell nivå då flera medier har lyft fram honom och hans historia. Orsaken till det stora intresset är att hans familj är den enda judiska familjen i Finland som fortfarande driver en klädesaffär, eller som i fallet Portnoj, tre klädesaffärer.
För hundra år sedan var klädesbranschen så gott som det enda försörjningsalternativet för judarna som då ännu inte hade fått medborgerliga rättigheter i Finland.
Men trots möjligheten att fritt välja sitt yrke fortsatte Portnoj i sina släktingars fotspår.
”Jag, en vanlig arbetare, hade kunnat bli rik”
Portnoj inledde sin karriär inom branschen som lagerarbetare vid det judiska ekiperingsföretaget Kesto-Puku. Efter att tag insåg man att den karismatiska Portnoj passade bättre inom kundservicen än i lagret. Även efter flytten var arbetet ändå fortsättningsvis tungt.
Men det stora problemet var inte arbetsmängden utan sättet som arbetstagarna behandlades.
– På den tiden fanns det rika judar och fattiga judar och de rika så gott som ägde de fattiga.
År 1972 blev Portnoj ombedd att flytta över till Milgo, ett annat judiskt klädesföretag, för att bli en av deras direktörer och delägare i företaget. Redan dagen efter att Portnoj skrivit under kontraktet med Milgo uppenbarade sig deras verkställande direktör på Kesto-Pukus kontor för ett möte med Portnojs chef.
– Den röda lampan brann säkert tre timmar utanför direktörens rum och när de två direktörerna kom ut meddelade de att jag inte ska flytta till Milgo utan att jag var tvungen stanna kvar på Kesto.
Då var Portnoj ung och vågade inte ifrågasätta direktörerna som båda var högt uppsatta inom den judiska församlingen. Några år senare såldes Milgo för stora summor och ännu i dag ångrar Portnoj att han inte tog ärendet till rätten då han hade möjligheten.
– Jag, en vanlig arbetare, hade kunnat bli rik, harmar sig Portnoj.
Mormoderm livnärde familjen
De summor som ett möjligt delägarskap i Milgo hade kunnat medföra skulle ha varit främmande för Portnoj som kom från en fattig familj.
Under majoriteten av hans barndom var det hans mormor som livnärde familjen eftersom pappan var alkoholiserad och mamman för sjuk för att arbeta.
– Min morfar grundade en av Finlands första kostymfabriker men min alkoholiserade pappa kunde inte ta över efter sin svärfars död.
Pengar fick farmodern genom att sälja använda kläder och tygstycken på Trätorget.
– Som sextonåring skämdes jag över min mormor som jobbade på torget så jag undvek att gå förbi där med mina vänner.
I den här situationen hade familjen Portnoj önskat ett annorlunda bemötande av sina medmänniskor.
– Inom församlingen utgav de sig för att vara hjälpsamma men det kändes ändå som om vi fick tigga. Min mormor sa alltid att hon gör vad som helst men tigger gör hon aldrig.
Helt vind för våg lämnades familjen Portnoj emellertid inte.
– Det fanns en familj som hjälpte oss ekonomiskt. De skaffade en cykel och skridskor till mig, sådana saker hade jag aldrig haft tidigare.
Livskamrater. Eila och Dan Portnoj har varit ett par i 61 år. Tillsammans har de två söner. Foto: Patricia Torvalds
År 1957, under de svåra tiderna i Portnojs ungdom, träffade han Eila, en jämnårig kristen flicka som kom att bli hans fru.
I dag bor paret Portnoj i en vacker lägenhet i närheten av Åbo centrum och det är ingen som reagerar på att de inte tillhör samma trossamfund. Men när de träffades var situationen en annan, var man jude förväntades man gifta sig med en annan jude.
– Mamma berättade att de redan valt ut en judisk brud åt mig, minns Portnoj.
När Portnoj sedan träffade Eila var det flera i församlingen som reagerade negativt och bekanta slutade bland annat hälsa på familjen då de möttes. Lyckligtvis var det ingen i Portnojs omedelbara närhet som fördömde förhållandet.
– Varken mamma eller mormor tog illa vid sig, tvärtom, berättar han.
Beslöt starta ett eget företag
För Portnoj var det en slump att han fortsatte i sina släktingars spår och började arbeta i klädesbranschen.
– Jag var arbetslös efter militären och ett ungt gift par måste ha pengar så jag tog anställning vid Kesto-Puku.
Efter händelserna 1972 då Portnoj gick miste om jobbet på Milgo beslöt han sig för att starta ett eget företag.
– Jag bestämde att jag inte tänker stanna på Kesto-Puku resten av mitt liv.
Det företag som Portnoj kom att starta var en lagerbutik som han kallade JP-vaate. Affärens första lokal fanns i ett 15 kvadratmeter stort rum på tredjevåningen i Hotel National på Fredsgatan i Åbo.
Portnojs äldre son, Deif Portnoj, hoppade av skolan för att hjälpa sin pappa med det nya företaget.
– Vi köpte in 100 kappor och tyckte det var en vansinnigt stor mängd. I dag köper vi in 2 000 kappor åt gången, skrattar Portnoj.
”Vi är inte H&M men inte heller en lyxaffär”
Genom åren har affärer flyttat, stängt, slagits ihop och bytt namn och i dag äger familjen Portnoj sammanlagt tre klädesbutiker.
Två av affärerna finns i Åbo och en i Raumo. På Humlegårdsgatan i Åbo ligger Muotitalo Marilyn, en klädesaffär specialiserad på kappor för kvinnor, och vid Helsingforsgatan hittar man Sankar Tehtaanmyymälä som säljer kostymer för män.
Det är Portnojs son Deif, hans fru Tiina och deras son Tino Portnoj som driver Marilyn-affären i Raumo.
I familjens affärer kan kunderna lita på att de får trevlig betjäning och att produkterna har ett rimligt pris, säger Portnoj.
– Vi är inte H&M men inte heller en lyxaffär. Priset och kvaliteten korrelerar och det är kunderna tacksamma för.
För Portnoj är det också viktigt att hans anställda trivs och han tänker med avsmak tillbaka på det välkomnande han i tiderna fick på Kesto-Puku.
– I välkomsttalet sades att vi ska vara tacksamma för att vi fått ett jobb och att vi måste jobba hårt för att få hålla det. När det kommer någon ny till våra affärer i dag brukar jag hälsa dem välkomna till familjen. Här delar vi sorg och glädje med varandra, berättar han.
Portnojs sympatiska inställning till sina anställda har alldeles tydligt varit en succé för ingen av de anställda har någonsin blivit avskedade eller frivilligt lämnat affärerna innan de gått i pension.
Borta bra men hemma bäst. Dan Portnoj trivs bäst i sitt hem av alla ställen i Åbo. I bakgrunden skymtar ett stillleben målad av Portnojs fru Eila Portnoj. Foto: Patricia Torvalds
Trots trogna kunder och nöjda arbetstagare hängde länge ett orosmoln över familjeföretaget, det verkade inte finnas någon som var villig att fortsätta affärsverksamheten. Men nu kan Portnoj nöjd meddela att ett av hans barnbarn, Miro Portnoj, beslutat att han vill fortsätta i sin farfars fotspår och han kommer att ta över Sankar Tehtaanmyymälä då Portnoj går i pension.
Portnojs son Deif och hans familj kommer fortsättningsvis att ha hand om de två Marilyn affärerna.
– Framtiden ser ljus ut eftersom vi är etablerade på marknaden i Åbo och vi har någon från släkten som är villig att ta över.
Utöver engagerade klädesföretagare är flera medlemmar av familjen Portnoj även begåvade idrottare och konstnärer.
Dan Portnoj själv, hans pappa, syster och farbror har alla vunnit finskt mästerskap i bordtennis.
– Jag joggar och så spelar jag fortfarande bordstennis. Jag orkar med allt jag gör för att jag tar hand om min kondition.
Portnojs fru, Eila Portnoj, är en skicklig målare, parets yngre son Dean Portnoj arbetar med film och teater och flera av släktingarna är också musikaliskt begåvade.
– Gud har välsignat oss. Så gott som allting vi har tagit oss för har lyckats, konstaterar Portnoj tacksamt.
Dan Portnoj
- Ålder: 78
- Gör: Är verkställande direktör och styrelseordförande för familjens klädesaffärer i Åbo och Raumo.
- Bor: Åbo
- Vad betyder Åbo för dig: Det är min älskade hemstad som jag aldrig skulle byta ut. Här finns alla bekanta ställen, minnen och vänner.
- Favoritställe i Åbo: Mitt hem.
- Var köper du dina kläder: Både jag och min fru skaffar våra kläder från våra egna affärer.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.