Förflytta dig till innehållet

Europas nya konturer – ”det nya Europa finns på ungefär samma ställe men ser annorlunda ut”

man som tittar in i kameran

Många av oss har vuxit upp med en bild av ett efterkrigstida Europa som i fredligt mak enas, utvecklas och blir bättre. Vi har kunnat förena storslagenheten i europeisk historia med stoltheten över fungerande samhällsstrukturer. Livet har inte alltid varit perfekt, men Europa har en lång tid varit en av världens bästa världsdelar att leva och bo i.

Men nu är det nog slut på den modellen. Inte nödvändigtvis så att Europa skulle vara hotat som begrepp eller boningsplats, men nog så att många teser som tidigare fungerat nu tjänat ut sin nyttighet. Det som fick oss hit får oss inte vidare.

Europas konturer förändras – till viss del av interna orsaker och till stor del av externa.

Det är inte möjligt eller vettigt längre att hantera Europa så som vi hanterat det sedan andra världskriget. Som tur är har vi byggt en plattform som heter EU som kan ta oss till framtiden på ett lyckat sätt.

Förändringarna i Europas levnadsbetingelser är stora. EU expanderade österut år 2004, 2007 och 2013. Storbritannien steg av för tre år sedan.

Ukraina och andra länder gör planer för medlemskap. Tyngdpunkten förflyttas österut.

Rysslands propaganda och förskräckliga krig mot Ukraina har blottlagt Europas svagheter. Vi vet inte hur man hanterar populism. Vi har ingen enhetlig plan för energiförsörjningen. Många EU-länder har underlåtit att upprätthålla tillräcklig militär beredskap. Tyskland har kört fast i sin i och för sig hedersamma efterkrigstida återhållsamhet i säkerhetsfrågor. Frankrike är resursstarkt men viljesvagt.

Utanför den europeiska gemenskapen är Ryssland både svagare och farligare i dag än tidigare. Kinas roll växer och kommer att påverka Europa mer än många anar. Stora folkskaror söder och sydost om Europa ser EU som sitt hopp för framtiden. Coronaviruset är en påminnelse att en planet med denna folktäthet oundvikligen kommer att uppleva pandemier. Migration blir inte bara en humanitär fråga utan handlar också om folkhälsa, nationalekonomi och säkerhet.

Europa missade den första stora digitaliseringsvågen, som hållit på i över ett halvt sekel. Visst har vi digitala system. Men med några undantag är vi inga framstående leverantörer av processorer, hårdvara, mjukvara eller molntjänster. USA, Kina, Taiwan, Sydkorea och Japan tog den kakan. De var snabbare och modigare och gjorde större satsningar.

Av dessa orsaker måste vi överge den gamla tanken om ett efterkrigstida Europa – den där Storbritannien, Frankrike och Tyskland leder ett gäng sturska nationer som tycker att Europa alltid varit bäst och bara behöver gradvisa förbättringar. Vi måste se de nya konturerna och agera därefter. Det blir en satsning lika stor som när vår nation eller vår union grundades.

På vissa samhälleliga områden har Europa inte alls stått stilla.

Befolkningsrörligheten är stor inom EU och i de större städerna hittar man lätt folk från alla medlemsländer. Vi är inte isolerade länder mera.

Europa tänker på ekologisk hållbarhet mer än de flesta. För vart år som går blir sådan kunskap värdefullare. Europa har modigt stiftat lagar som skyddar konsumenterna i den digitala världen. Andra har börjat ta efter oss. Europa är mästare på livets goda: mat, dryck, mode, resande och allt som är lyxigt.

När det gäller att jämka mellan affärslivets och befolkningens behov har Europa kanske lyckats bättre än andra. Utan individualism och frihet att göra affärer störtar vår ekonomi. Men utan kollektivt omhändertagande av viktiga funktioner störtar vårt samhälle. I dessa och en del andra frågor har Europa, trots byråkrati och rigiditet, något att bygga sin framtid på.

Vare sig Europa vill ta ett nytt grepp eller ej så har världen förändrats. Den geopolitiska maktbalansen är nuförtiden ett spel mellan Kina och USA. För att garantera fred i Europa bör EU expandera vidare i östlig riktning, göra sig av med det ryska energiberoendet och säkerställa en vettig försvarsnivå i varje land. Europa kan och bör attrahera duktigt folk från andra länder och det kan behövas ett enhetligt EU-program för att leva upp till de humanitära och nationalekonomiska ambitioner vi har.

Vi kunde också kollektivt försöka beskriva vad vi menar med ”europa”.

Det är en del av vår planet där man tror på frihet, jämlikhet, rättvisa, mångfald och demokrati. Vi tror på begreppet civilisation såsom det tar sig uttryck i lagar, regler, vetenskap, konst, traditioner och historia.

Vi kan leva med flera motstridiga saker på samma gång: kollektivism och individualism, enhetlighet och originalitet, standardisering och lokal variation, cynicism och framtidstro, och så vidare. Europa är expert på blandsystem. Det stör oss inte att alla inte är av samma skrot och korn.

Och vi tänker långsiktigt.

Världen förändras och det gamla Europa är på väg in i historieböckerna.

Det nya Europa finns på ungefär samma ställe men ser annorlunda ut.

Här kan du läsa fler kolumner av Mårten Mickos.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter