Ett ord om potäter och kapitalism
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Dagarna blir längre och varmare, fåglarna sjunger och cyklisterna har krupit ur sina hålor. Våren börjar närma sig sitt slut och det är dags att sätta potatis!
Det är någonting otroligt med den rotsaken. Du lägger in en potatis i marken, väntar några månader och får åtminstone tio till. WTF?
När man ser det här miraklet ske framför ens ögon så förstår man varför man propagerade för potatisen i 1700 och 1800-talets Europa – den är ju dessutom god!
Potatisens ROI (return on investment) och låga OPEX (operational expenses) måste ha varit rena rama våta drömmen för 1700- och 1800-talets ekonomer. Speciellt då de största investeringarna – marken – redan fanns till handa…eller att ta.
Min personliga erfarenhet är att 1 kg potatis ger ca 10 kg potatis och du behöver knappt vattna de små guldkornen – så kostnaderna är ganska låga i förhållande till vinsten.
Trots att det knappast finns många förmögna potatisodlare idag hade den lilla ädelstenen en stark roll i främjandet av det kapitalistiska systemet.
Enligt brittiska historieforskare spelade potatisen en viktig roll under 1700 och 1800-talen. Då började kungar och drottningar inse att de behövde mer än en icke-revolutionär population för att vara konkurrenskraftiga.
Man behövde starka och friska soldater och arbetskraft. De första initiativen för vad vi idag kallar folkhälsa började ta form och man började se över vad pöbeln äter – vilket visade sig vara öl, vitt bröd och kött…bekant eller hur?
Då slog det gräddan att man borde få pöbeln att äta mera potatisar. Här var vi i Finland också aktivt engagerade. Lokala klubbar ordnade tävlingar för att uppmana till potatisodling! Potatisen skulle skapa starka män och vackra kvinnor som var grunden för att skapa en konkurrenskraftig nationell ekonomi.
Bland annat Adam Smith proklamerade för potatisen i jämförelse med vete då den producerade, enligt honom, tre gånger mer näringsrik produkt. Han reducerade halva vikten av potatis då den innehåller mer vätska än vete – gediget.
Potatisen skapade så de förutsättningar som en stark ekonomi behövde: starka arbetare och soldater. Men det ansågs även gynna pöbeln då det skapade bättre hälsa genom näringsrikare kost.
Fördelen var dock även mer kortsiktig och imminent – vilket säkert är en orsak till att potatisen blev så populär. Den gav ett större överskott än vete och därför kunde markägarna göra mera pengar på potatis. Så varför inte?
Tanken var att då en förändring till hälsosammare kost gynnar allesamman så är det klart att folk övergår till den – det är ju i allas intresse. Men det som vi ser omkring oss idag är ett tydligt tecken på att detta tankesätt inte riktigt har fungerat – någonsin.
Visst, vi tampas inte med undernäring, snarare övernäring, men problemet är fortsättningsvis våra levnadsvanor och att vi insisterar på att kosten är en privatsak.
Potatisentusiasterna hade samma problem – man vill inte göra inskränkningar på individuella friheter från statligt håll. Istället litade man på att självintresse skulle leda till en bättre hälsa.
Så gå ut, odla potatis, njut av den danande sommaren – det gör gott för dig och vår stolta nation!
Om jag minnns rätt, kom potatisen till Sverige-Finland med soldaterna,
som återvände från det sk. sjuåriga kriget också kallat det Pommerska
kriget åren 1756 – 1763.