ÅU 23.06.2019 04:55

Den 12 juli blir en betydelsefull dag i år. Då är jag i Varberg på Sveriges västkust tillsammans med mina två äldre döttrar och min syster för att gå på konsert. Äntligen ska vi få höra sångaren och låtskrivaren Laleh live.
Som jag väntat. Mobilens musiktjänst har varit låst vid samma spellista hela våren – Laleh i slumpmässig följd. Alla hennes fängslande melodier, färgstarka synvinklar och angelägna låttexter ringer i öronen: ”Ja, jag var där/en stund på jorden/hur underbart var det”.
Laleh betyder tulpan på persiska – det lärde jag mig för tjugo år sedan då jag bodde på hotell Laleh i Teheran. Sångaren med samma namn har också sina rötter i Iran men är uppvuxen i framförallt Sverige och tog mig, samt stora skaror skandinaver därtill, med storm då hennes vackert vemodiga ”Some die young” blev sorgelåten framom andra förknippad med massakern på Utøya år 2011.
Varför beundrar jag Laleh? För att hon är modig; för att hon sjunger med vackra ord och vacker röst om hela den mänskliga paletten av erfarenheter och emotioner: Livet och döden – det ”dånande underbara och det särskilt svåra” som hon själv säger i en intervju i DN i maj. Aldrig klichéer, aldrig det ytliga.
”Jag försöker uppfostra mig att höra på stämgaffeln som talar sanning så att jag inte flyger iväg i någon illusion”, säger hon. För henne betyder det att våga vara ”mitt i livets kaos” utan några skygglappar, acceptera att livet är komplicerat, att det sällan blir som man tänkt sig, att det är svårt att veta vad som är rätt och fel i en värld som inte är svartvit, svårt att veta hur man ska leva för att orsaka mera lycka än olycka, mening och djup framom tomhet och bedräglighet både för sig själv och andra. Drömmar är bra, slår hon fast, men kärlek är viktigare.
Och tacksamhet, tänker jag, för i den belysningen framträder Lalehs ordkonst i ett speciellt vackert ljus. Exemplen är otaliga – sångtexterna som griper tag, sprakar till och inte lämnar en i fred. Men jag återkommer till låten ”En stund på jorden” som verkar ha formats efter tacksamhetens mönster. För Laleh själv handlar det om saknaden efter föräldrar som dog tidigt men som flydde ett liv i förtryck och gav sin dotter möjligheten att blomstra i ett öppet Sverige med utbildning för alla.
För mig handlar låten bara delvis om samma saker, men annat därtill. Alla stunder på jorden är förstås inte underbara, och hur lång min stund blir vet jag inte, men det är i alla fall mitt sammanhang och mina människor och min möjlighet att våga vara mitt i livets lustiga kaos med öppna ögon, tillfreds med att allt inte är så enkelt och entydigt.
”Jag var där/hur underbart var det/jag var nära/jag var där./En stund på jorden.”
Ruth Illman
Religionsvetare, judaistiker och föreståndare för Donnerska institutet
 

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln