Förflytta dig till innehållet

En lös reglering kostar finländare 1 000 000 euro varje dag

Försäljningen av Fortums elnätverk var ett misstag som majoriteten av riksdagspartierna tillsammans gjorde sig skyldiga till. Det är dock fel att påstå, att prisförhöjningarna i eldistributionen skulle endast bero på vem som äger elnätet.

De senaste åren har såväl privata som kommunalt ägda eldistributionsbolag höjt sina priser. En av de största kommunalt ägda företagen har höjt sin grundavgift med 85 procent under de senaste 4 åren.

Alltså även om ingen el rör sig i kabeln, betalar kunden 85 procent mera i grundavgift. Särskilt för stugägare är fenomenet bekant – räkningarna kommer året runt, även om stugan ligger i dvala.

Elnätsoperatörerna pekar gärna fingret på riksdagen och skyller prisökningarna på lagstiftningen som tvingar företagen att investera häftigt på säkrare elnätverk så som jordkabel. Det här är dock endast en del av sanningen. Yles utredning i höstas avslöjade, att trygghetsinvesteringarna endast står för en del av prisökningarna.

Eftersom eldistributionsbolagen har monopolställning, möter de ingen konkurrens som skulle tvinga dem att hålla priserna nere och fungera effektivt. Därför krävs det reglering för att trygga konsumenternas ställning.

Prisnivån för elnätverket ställs av en övervakningsmodell hos Energimyndigheten, som senast ändrades 2016 under Centerministerns ledning. Det är denna modell som möjliggör prisökningarna.

Samlingspartiet vill lösa problemet som förståeligt förargar många människor.Vi har föreslagit en reform av övervakningsmodellen som råder bot på distributionsprisernas höjning. Modellen som utarbetats av riksdagsledamot Vestman, skulle skära den accepterade vinstnivån för monopolföretagen med till och med 500 miljoner euro. I Samlingspartiets modell skulle vinstnivån motsvara verksamhetens låga risker och företagens verkliga kapital.

I ett nötskal kan man säga att den nuvarande modellen möjliggör att kunden faktureras för sådana kostnader, som egentligen inte existerar. Dessutom måste man i lagstiftningen råda bot på överinvesteringar. I det nuvarande läget kan bolagen gräva ner jordkabel fast i urberg, eftersom allt kan faktureras av kunderna jämte vinst. Därför måste man för glesbygdsområden, exempelvis stugområden, möjliggöra för företagen och kunden att avtala om lägre trygghetsnivå mot belöning.

Genom att skära bort överflödiga investeringar i elnätet kunde man bevisligen spara till och med en miljard euro.
Även regeringen håller på att utarbeta sin egen övervakningsmodell. Den är dock alltför tam. Den skulle sänka förhöjningstaket från 15 procent till 12,5 procent. Varför sänker vi inte taket direkt till 5 procent?

Regeringen har försökt kringgå sitt ansvar genom att påstå att EU-direktiv skulle stoppa riksdagen från att stifta om en övervakningsmodell som sätter prisnivån. Direktivet stoppar dock inte riksdagen från att stifta om allmänna skälighetsprinciper, som ska stå som grund för övervakningsmodellens pristak. Så har man gjort till exempel i Österrike.

Det är fritt fram för regeringen att kopiera vår modell!


Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter