En invandrare i Östersjön med ursprung: okänt
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag har skrivit om främmande arter tidigare, men den här gången vill jag lyfta fram ett litet kryp som är långt ifrån bekant för de flesta.
Ofta fokuserar vi på främmande arter som är ganska synliga (exempelvis blomsterlupin eller jättebalsamin) eller som för med sig mer dramatiska ekologiska effekter (exempelvis bäver). Men långt ifrån alla främmande arter anländer med pukor och trumpeter och speciellt i havet kan nykomlingar obemärkt smyga sig på.
Sinelobus vanhaareni är ett litet kräftdjur. Det blir ofta runt 3mm långt, sällan större än 5mm. Djuret har en långsmal kropp och ser ut som ett mellanting av en märla och gråsugga. Längst fram på den ljusbruna, spräckliga kroppen finns två iögonfallande klor, något som skiljer Sinelobus från många av de kräftdjur som finns i våra vatten från tidigare.
Något annat som gör Sinelobus vanhaareni en lite speciell invandrare i Östersjön är att vi inte känner till varifrån arten härstammar. Sinelobus är en brackvattenart vilket betyder att det salta vattnet i oceanerna fungerar som en effektiv barriär för spridning. Det är alltså sannolikt att kräftdjuret fått hjälp på traven och kommit hit till exempel i barlastvatten. I vanliga fall brukar vi kunna härleda främmande arters ursprung, men när det gäller just den här filuren är det bara osäkra spekulationer. Närbesläktade arter finns i Nordamerika och i Asien men i övrigt har vi inte bättre ledtrådar att tillgå.
När arten först observerades i Europa år 2006 trodde forskarna att det handlade om Sinelobus stanfordi, den enda i sitt släkte och en kosmopolitiskt förekommande art. Vid närmare undersökning stod det dock klart att det handlade om en helt ny art för vetenskapen, och 2014 fick den namnet Sinelobus vanhaareni. På finska kallas den saksisiira, men djuret har egentligen inget officiellt namn på något av våra inhemska språk.
I finska vatten är Sinelobus den enda i sitt slag. Den påträffades i Finland för första gången år 2016 i bottenprov som tagits utanför Ingå. Idag förekommer den både öster om och väster om där det ursprungliga fyndet gjordes. I våra provtagningar de senaste åren har vi hittat arten utanför Helsingfors, i Skärgårdshavet, utanför Raumo och Nystad, samt i vattnen runt Åland. Då kräftdjuret är så litet och anspråkslöst är det sannolikt att utbredningen egentligen är mycket större. Antagligen finns den finns på en massa ställen längs vår kust, det är bara ingen som riktigt tittat efter.
Sinelobus gräver gångar på havsbottnen och trivs i många olika sorters livsmiljöer – i sjögräsängar, bland blåstång, stenar och på hårdbotten. Vi hittar Sinelobus på olika bottentyper och på olika djup, i princip från strandlinjen ner till 25 meters djup. Kräftdjuren sätter sig till och med på båtskrov, något som kunde tänkas öka spridningen av dem längs med finska kusten.
Vilka ekologiska effekter kan då Sinelobus föra med sig i Skärgårdshavets kustekosystem? Svaret är att vi inte vet. Vi har ingen aning. På basen av de få undersökningar som tittat på kräftdjuret i finska vatten har inga tydliga effekter identifierats. Sinelobus kan dock förekomma i väldigt höga tätheter så där finns nog potential för interaktioner med den inhemska faunan och floran, men det behöver inte nödvändigtvis betyda negativa sådana. Kräftdjuren äter rester av smådjur och delvis nedbrutet växtmaterial och hjälper därmed till att bearbeta organiskt material på havsbottnen. Sinelobus fungerar vidare som bytesdjur för småfisk. Den nya arten är därmed inte unik i sin ekologiska roll utan verkar utgöra en rätt vanlig komponent i hur våra kustekosystem fungerar.
Även om ett tillskott i form av ett litet kräftdjur därmed inte behöver föra med sig en storskalig ekologisk omstrukturering, så vittnar fynden om en föränderlig värld och en Östersjö i omvandling. Det bästa sättet för att bekämpa den här typen av främmande arter är att förhindra deras transport i barlast, något som inte är helt lätt att åstadkomma. När arterna väl har anlänt till Östersjön är det svårt att göra något åt dem och vi får i stället försöka uppskatta konsekvenserna av tillskottet till de ekologiska samhällena. Om ni vill veta mera om främmande arter på land och till havs kan ni kolla in nätsidan vieraslaji.fi, webbplatsen om främmande arter i Finland. Sidan är en ypperlig resurs och välkomnar också observationer av främmande arter så bidra gärna med att upptäcka och rapportera!
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.