En dag med hemvården i Åbo: Fastän benen knappt bär vill Marjatta och andra äldre bo kvar hemma
Morgonsolen skiner in genom fönstren i hemvårdens kontor på Nylandsgatan 1. Det är full rulle klockan sju när vårdarna går igenom dagens schema och förbereder sig för sin runda.
Närvårdaren Kirsi Rantanen börjar dagen hos 95-åriga Kerttu Malén som bor nära Åbo domkyrka.
– Hyvää huomenta, god morgon, ropar Kirsi när hon kommer innanför dörren.
Klockan är strax före åtta. Kerttu sover ännu.
Kirsi hjälper henne med morgonsysslorna och serverar frukost. Vid frukosten hinner Kerttu berätta lite om sitt liv.
Hon är uppvuxen i Pargas, men har bott i Åbo hela sitt vuxna liv. Hon har varit företagare hela livet. Först ägde hon en kemikalieaffär i korsningen mellan Nylandsgatan och Tavastgatan och senare köpte hon en tygaffär.
Kerttu har fått hjälp av hemvården i tio års tid och är nöjd med servicen.
– Jag vill absolut bo hemma, säger hon.
Hon har varit på dagverksamhet på ett äldreboende, men tyckte inte om det.
Kerttu kom nyligen hem från en sex veckors vistelse med sin son på sommarstugan på Öjen i Nagu. Sonen tog hand om henne och en gång i veckan kom det en vårdare för att tvätta henne.
Kerttu Malén flyttade till mindre efter att hennes man dog och hon har nu bott 13 år i sin tvåa med stort kök. Kerttu har många porslinsföremål i holländskt Delft-blå. De är souvenirer från seglatser till Nederländerna.
– Vi brukade segla fyra-fem veckor på somrarna, berättar hon.
Kerttu var frivillig i Lotta Svärd-organisationen under fortsättningskriget. Åbo stad erbjuder flera gratistjänster till veteraner och krigslottor. Kerttu får en måltid per dag och staden bekostar också städning och bykning och erbjuder gratis fotvård för hennes diabetes.
Innan Kirsi lämnar Kerttu hjälper hon henne tillbaka till sängen. Kerttu har sovit dåligt och vill därför vila tills Kirsi kommer tillbaka för dagsbesöket. En annan vårdare kommer ännu på ett tredje besök på kvällen.
Kirsi kryssar i vilka sysslor hon har skött hos Kerttu i en applikation. När hon lämnar lägenheten, checkar hon ut genom att skanna en kod på dörrkarmen på samma sätt som hon checkade in när hon kom. På det sättet registreras hur länge hon har varit hos varje klient och besöken faktureras därefter.
50 minuter hade reserverats för Kerttu. Den här gången drog besöket ut tio minuter.
Nästa besök är hos Aino Marjatta Ahonen som bor på några minuters promenadavstånd från Kerttu. Hemvårdarna rör sig främst till fots eller på cykel. Rundan planeras så att det är så korta avstånd som möjligt.
Marjatta ligger ännu till sängs. Kirsi ber henne sätta sig upp och stiga upp med hjälp av rollatorn. Det går långsamt, men till slut är Marjatta på benen.
Hon är ibland på intervallvård på ett ålderdomshem. Fastän hon har svårt att röra sig vill hon inte flytta permanent till ett hem.
– Jag tycker om att vara ensam, säger hon.
Hennes kusin sköter hennes ärenden.
Vid frukosten går Kirsi igenom med Marjatta vilka måltider hon vill beställa för den kommande veckan från en privat mattjänst. Från stadens kök kan äldre också beställa måltider, men vissa har varit missnöjda med det eftersom staden inte erbjuder några alternativ att välja mellan.
De diskuterar också hur de ska ordna så att Marjatta får gå till frisörsalongen nästa vecka.
Marjatta Ahonen har bott i samma höghustvåa sedan huset färdigställdes år 1963. Hon flyttade från Helsingfors till Åbo eftersom det behövdes röntgenskötarutbildare till det nya universitetscentralsjukhuset.
Förutom Åbo stads hemvård anlitar Marjatta också en firma för mathandlande, bykning och städning.
När det blir tal om tvätten upptäcker Kirsi att det står en välfylld gul SOL-bykpåse i hallen.
Hon läser i appen att den borde ha förts till tvätteriet redan för någon dag sedan och den är redan ganska tung. Men med två personers krafter får vi den till tvätteriet och kan fortsätta till det tredje hembesöket.
– Välkomna.
Brita Elisabeth Johansson öppnar dörren till sin lägenhet på Gertrudsgatan. Det här är ett kort besök där Kirsi enbart kollar att medicinerna är i skick och frågar om Britas mående.
Brita, 86 år, är en väldigt ny klient. Hon föll och skadade höften på morsdagen och när hon kom tillbaka från sjukhuset ville hon ha hjälp med medicinerna. Hemvården gör ett kort besök en gång per dag.
– Jag har en son och en dotter som hjälper mig mycket så jag behöver inte mera hjälp av hemvården, berättar Brita.
Hon är nöjd med det dagliga besöket.
– Det känns tryggt när man vet att det kommer någon.
Det sista besöket innan Kirsis lunchpaus är hos Kaarina Heino på andra sidan gatan. Hon bor med sin syster Liisa Niemelä i en liten trea på översta våningen.
Kaarina kommer och öppnar med rullatorn. Hon ler stort men pratar inte mycket. Systern Liisa är desto mera talför.
Kaarina har bott i samma lägenhet i 50 år. Liisa bodde med henne i början, men har varit gift och flyttade tillbaka till sin syster när hennes man dog. Liisa hjälper Kaarina med mycket och därför behöver Kaarina inte besök av hemvården mer än en gång per dag.
Liisa brukar laga mat, men Kaarina tycker om att hjälpa till med disken.
– Kaarina är jättesnäll. Hon fodrar inte mycket, men är väldigt nöjd när hon får hjälp, säger Liisa om sin syster.
Kaarina har fått hjälp av hemvården i tre års tid. Kirsi gör en gymnastikövning med henne, men konstaterar att det finns mindre tid för sådant under sommaren när det är brist på personal.
Läs också: Åbo har skriande brist på vårdare — 50 platser gapade tomma inför semesterperioden