Förflytta dig till innehållet

En afghansk flickas brev

Åbo Underrättelsers logo

Nyhetsförmedlingen från Afghanistan pekar på att landet är på väg in i en fruktansvärd humanitär katastrof. Hur upplever de olika afghanerna detta just nu? Vad säger de afghanska kvinnorna? En ung afghansk flicka, Amina har skickat ett hjärtskärande, öppet brev till satellitkanalen SAT-7 PARS (som sänder tv-program via satellit och internet till Iran, Afghanistan och Tadzjikistan).

Amina, som lever under talibans styre, talar om att ”det här är slutet på alla mina drömmar” och ropar till världen att höra hennes röst:

 ”Jag är en ung afghansk flicka. Jag har skrivit det här brevet och jag ber er om att det ska bli känt i hela världen. Jag skriver ner det som finns i mitt hjärta, med ögonen fulla av tårar. Jag skriver det under den totala förvirring som råder nu, när så många hjärtan har krossats och så många lever utan hopp, fyllda av sorg.

Före de här dagarna var där så många år av krig och bedrövelse, men ibland glädje också. Jag upplevde så många olika saker under de åren, som jag nu knappast kan tänka på. Jag kan inte säja att allt var bedrövelse. Där fanns också goda tider, som vi inte ska glömma, även om de var korta – och när jag tänker på de tiderna nu, tycks de vara från en helt annan värld.

En värld där allting var annorlunda, där jag var van vid fred och skratt, och jag kände att jag levde. Det var lite som ett slags himmelrike.

Den 15 augusti 2021 tog talibanerna makten i vårt land, och det var slutet på mina drömmar. Jag förlorade hoppet – det var som om alla dörrar hade stängts för mej.

Människorna drabbades av fruktan och ängslan när nyheterna spreds om att vår president hade flytt från landet. Hela folket förlorade det hopp de hade haft och förhållandena blev extremt svåra för alla.

Jag själv har inte längre kraften att tala, och jag skriver det här brevet för att uttrycka genom min penna den smärta jag känner, och för att göra er medvetna om lidandet hos miljoner afghaner.

Jag hade velat bli politiker. Men när jag insåg begränsningarna som skulle verkställas av den nya regimen tänkte jag att det kanske inte fanns någon framtid för mej.

För under den här nya regimen kommer flickor och kvinnor inte att erhålla samma rättigheter som pojkar och män. Flickor och kvinnor kommer inte att ha sin rätta plats i samhället.

Efter 20 år av kamp för dem för att få sina rättigheter, tog det bara några dagar för att allt som hade byggts upp skulle raseras till marken.

Jag kan inte se en ljus framtid, varken för mej själv eller några som helst afghanska flickor eftersom vi måste vara instängda i en burka, och bara ha möjlighet att kika ut genom en smal öppning, liksom genom gluggarna i ett fönster i ett fängelse, och på något sätt leva våra liv.

Är det här livet?! Är det här humant?! Ett liv, i vilket du lever som en fånge, och när tiden är inne för din befrielse går du till nästa värld?

Jag har hoppats mycket, men i det här skedet av vårt lands historia, är det här slutet på alla mina drömmar. Jag vädjar till er att göra min röst hörd för människorna ute i världen, för vi har inte styrka nog att leva i det här landet. Jag har tänkt en hel del på saken, men jag ser inget annat sätt.

Vår framtid är i era händer. Snälla ni, rädda oss från detta fängelse – vi står inte längre ut med att vara fångar.” (Namnet ändrat av säkerhetsskäl).

En annan afghan skriver: ”Afghanistans befolkning lever i en fruktansvärd mardröm. Deras liv är i allvarlig fara och många står inför dödshot. Som människa vädjar jag: Glöm inte att be för oss och erbjuda humanitär hjälp. Taliban har erövrat alla afghanska områden. I Kabul regerar fullständig fruktan …”

Över hela världen finns just nu en stor sympati för afghaner kvar i landet. Vad kan vi göra för dem? Många försöker hjälpa praktiskt, både dem som finns kvar i landet och dem som flytt till olika länder.

På gräsrotsnivå kämpar man med att bistå ekonomiskt och att påverka myndigheter. Medan regeringar och EU förhandlar…

                                                                                                        

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter