Egenläkarmodellen kunde lösa utmaningar inom vården
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
De nya välfärdsområdena tog över social- och hälsovårdstjänsterna och räddningsväsendet vid årsskiftet. Inledningen för välfärdsområdena har inte varit lätt. Vi har kunnat i höst läsa om stora omfattande sparprogram i så gott som alla välfärdsområdena i hela landet.
Något är på tok. Vårdreformen lanserades som en reform där man vill fokusera på förebyggande vård och stärka primärhälsovården. Tanken var att det här skulle stävja den kraftiga kostnadsutvecklingen inom vården samt att man kunde garantera en jämlik vård för alla. Nu ser en jämlik vård att bli sämre service för alla. Riktningen är fel och den måste korrigeras.
Jag hoppas själv att vi vågar se över och reformera servicen. Då gäller det att se på basen. I dagsläget har vi de största utmaningarna inom vården just vid början av vårdstigen. Det kan ta flera dagar att få samtal tillbaka då man ringer till vårdcentralen. Vårdgarantin på fjorton dagar inom primärhälsovården uppnås inte i alla välfärdsområden idag.
Personligen ser jag att vi måste sätta människan i fokus. Det vore viktigt att välfärdsområdena satsar mer på servicerådgivning. Detta kunde man göra tillsammans med kommunerna. Samtidigt är det viktigt att allvarligt fundera hur vi fort kunde få etablerat en egenläkar- eller egenvårdarmodell i Finland.
I dagsläget har en del välfärdsområden använt sig av den här modellen vid sina vårdcentraler. Oftast har responsen varit god. En del fixar egenläkarmodellen med stöd av s.k. Teammodell där vårdpersonalen jobbar i team. Så har man kunnat lösa även personalbristen på ett enkelt sätt. Ur klientens perspektiv är det skönt med egenläkarmodell då du inte alltid behöver besöka en ny person. Det att du kan dra nytta av samma data effektiverar arbetet inom vården. Den här modellen finns med i regeringsprogrammet och jag hoppas beredningen påskyndas.
Den största utmaningen inom vården är personalbristen. Här se jag det som speciellt viktigt att se över arbetsfördelningen inom vården, men även social- och vårdpersonalens byråkrati. Allt mer av personalens tid går till byråkratiska uppgifter. Genom att satsa på mer administrativ personal inom vården kan vi lösa detta. Regeringen Orpo vill även se över hur vi kan minska den byråkratiska börda som personalen upplever.
Vi måste inhysa framtidstro inom vården. Det skrivs nästan enbart negativa nyheter om vården och socialsektorn just nu trots att det varje dag görs fantastiska framsteg inom vården. Vi beslutsfattare måste inse att den nya reformen sänker invånarnas förtroende för den offentliga vården vilket inte är bra. I det första välfärdsområdesvalet som ordnades 2022 var valdeltagandet under 50 procent. Förtroendet för det nya systemet är inte så högt och det här kräver en förändring. I västra Nyland har det funnits missnöje med kommunikationen. Kommunikation och dialog är en viktig del för att skapa förtroende. Likaså service på eget modersmål.
Vården berör oss alla finländare. Det är därför viktigt att vi diskutera och aktivt funderar på hur vi kan stärka den offentliga vården. Finansieringen är en viktig del. I regeringsprogrammet har man slagit fast att finansieringen för välfärdsområdena ska ses över. Med tanke på situationen vi sett i höst tror jag att regeringen blir tvungen att se över den fortare än man planerat. Det hoppas jag åtminstone.
Här kan du läsa fler kolumner av Henrik Wickström.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.