Pia Heikkilä 19.10.2022 20:00

Ryskfödda Åboförfattaren Zinaida Lindéns nya roman heter ”Till min syster bortom haven”.

Någon syster bortom haven har hon inte – men en barndoms stad bakom en gräns som blir allt mer stängd.

I romanen reser barnboksförfattaren Nancy – efter 30 år i USA – tillbaka till sin barndoms stad som bytt namn från Leningrad till S:t Petersburg.

Zinaida själv reser regelbundet mellan Åbo och S:t Petersburg så länge det är möjligt.

Helt omöjligt är det däremot för Zinaida att tänka på framtiden. Att planera mer än några veckor framåt är otänkbart.

Mitt i två kriser

Hennes liv har, detta ödesår, skakats om av två personliga kriser: en geopolitisk och en personlig.

Ställd inför en framtid höljd i dunkel är utgivningen av den nya romanen en ljusglimt.

– Det piggar upp mig, säger Zinaida inför den officiella lanseringen på bokmässan i Helsingfors den 29 oktober.

Romanen beskriver hon som en metafor för det liv som många av oss lever idag: familjen som strös ut över olika kontinenter, priset individen tvingas betala för sina val.

Förtvivlans utmaningar

Själv är hon för närvarande tvungen att balansera i en tillvaro kantad av förtvivlans utmaningar. I S:t Petersburg bor hennes mor som i år fått diagnosen vaskulär demens. Där behövs Zinaida med jämna mellanrum – några andra släktingar finns inte i staden. De är utspridda i Ukraina, Polen, Lettland och Finland.

Kriget och den politiska situationen reser dock allt högre murar kring Ryssland – både mentalt och konkret.

– Livet skulle just nu vara betydligt lättare om jag kunde ha tagit min mor till Finland. Men det är omöjligt till följd av Finlands stränga migrationslagar, säger Zinaida som själv bott i Åbo sedan år 1996.

”Inte den blekaste aning om vad en katastrof är”

”Till min syster bortom haven” är hennes åttonde bok.

Den första romanen ”I väntan på en jordbävning” (2005) kretsade kring temat katastrof. Också den senaste novellsamlingen ”Valenciana” (2016) handlade om katastrofer.

– Men inte förrän i år har jag haft den blekaste aning om vad en katastrof egentligen är, säger Lindén.

Hon tänker i termer av ett före och ett efter: före och efter kriget, före och efter moderns sjukdom.

I den nya romanen – som utspelar sig år 2013 och var färdigt skriven före år 2022 – har huvudpersonen Nancy förlorat sin äkta man. Den djupa sorgen gör henne immun mot rädslan som följer på ett terrorattentat.

– Nu kan jag personligen relatera till det jag skrivit: Min privata sorg skyddar mig som ett pansar mot omkringliggande sorger, säger Zinaida.

Pia Heikkilä

Alla talade om mobiliseringen

Senast i september tillbringade Zinaida tre veckor i S:t Petersburg. Hon var i staden den dag då Vladimir Putin meddelade om ”partiell mobilisering” och efter det var inget som förut.

– Det var därefter det enda folk talade om. På gator och torg, i möten mellan grannar, bekanta och obekanta, säger Zinaida.

Nu är hon sedan några veckor tillbaka i Åbo men en ny bussbiljett är bokad till början av november. Att lämna modern åt sitt öde går självklart inte. Att ta hand om en människa med demens går inte på distans. Det kräver både praktiska och mentala ansträngningar.

Under de senaste månaderna har Zinaida sökt kamratstöd i olika nätforum. På nätet stoppas inte samtalen inte av nationsgränser. Där kan ryssar, ukrainare och andra nationaliteter med gemensamt språk dela med sig av goda råd och tips.

Ger hopp

De samtalen ger hopp i ett världspolitiskt läge som i övrigt snarast definieras av en avhumanisering av den som befinner sig på ”fel” sida om en nationsgräns.

Under sitt långa författarskap har Zinaida Lindén verkat för det motsatta: med hjälp av litteraturen är det möjligt att minska i stället för att öka på mentala avstånd.

Därför sörjer hon nu djupt de allt brutalare motsättningarna mellan folk – människor – som kunde stå varandra nära.

– Sådant som jag har försökt motarbeta i hela mitt liv har nu bara blivit värre, säger hon.

Ändå går viljan till fred inte att strypa. Zinaida är medlem både i Finlands svenska författarförening och S:t Petersburgs författarförening. I föreningen i Petersburg har man på en poets privata initiativ gett ut en samling med anti-krigslyrik där både ryska och ukrainska författare medverkar.

– Samma författare som för bara några månader sedan satt sida vid sida på poesifestivalerna, säger Lindén.

”Vad ska jag stå till svars för?”

Den som i tider som dessa ger ut en roman som (bland annat) handlar om Ryssland får finna sig i att svara på frågor bortom den aktuella boken.

Zinaida Lindén står inför intervjuer och offentliga författarsamtal. Samhällsklimatet i Finland präglas av kraftig antipati mot allt ryskt men Lindén är inte rädd för att ställas till svars.

– Vem kan ställa mig till svars och för vad? Då jag flyttade till Finland i början på 1990-talet fanns tanken på en situation som denna inte i min värld, säger Lindén.

Dessutom tröstas hon av tanken på att den som läser och är intresserad av böcker med all sannolikhet står långt ifrån alla avhumaniseringsprojekt.

– Under alla mina år som ryskfödd författare i Finland har jag aldrig varit med om något negativt.

Intresserad av att läsa fler ÅU-artiklar? Första månaden bara 1,00 €! Klicka här.

Pia Heikkilä
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln