Förflytta dig till innehållet

Dynga från Rusko forslas till Humppila – målet är att minska belastningen på Östersjön

Mikael Piippo/SPT
Grävmaskin lyfter dynga från en bassäng
Spillning från grisarna på Heikkilä gård i Rusko processas och transporteras till en gård i Humppila inom ramen för ett treårigt projekt som John Nurminens Stiftelse driver.

På Heikkilä gård i kommunen Rusko norr om Åbo är kampen mot Östersjöns övergödning i full gång. En grävmaskin lyfter torr dynga från en rund bassäng på gården och lastar spillningen på en långtradare.

Gårdens ägare Timo Heikkilä berättar att bassängens botten vetter en aning, vilket gör att vätskan i spillningen rinner ner i den djupa ändan och kan pumpas upp ur bassängen. Kvar blir en torr massa som enligt Heikkilä innehåller 10–12 kilogram fosfor per kubikmeter.

Den näringsrika massan ska transporteras bort från sydvästra Finland och Skärgårdshavets avrinningsområde, närmare bestämt till Humppila i Egentliga Tavastland. I Humppila väntar en annan gård som använder dyngan från Rusko som gödsel.

Man med glasögon, keps och västMikael Piippo/SPT
Timo Heikkiläs gård i Rusko norr om Åbo har 3 500 suggor. Heikkilä säger att det föds 110 000 kultingar på gården varje år.

Gårdarna i Rusko och Humppila är med i ett treårigt gödselåtervinningsprojekt som genomförs av John Nurminens Stiftelse.

Tanken med projektet är att använda fosfor och andra ämnen i gödsel från områden med näringsöverskott till odling i områden med näringsunderskott. På så sätt hoppas stiftelsen och gårdarna kunna minska både på fosforutsläppen i Östersjön och på användningen av konstgödsel.

– Vi har gett oss in för att leka stat och skapa incitament för att transportera fosfor från djurproduktion till gårdar som sysslar med växtproduktion och som är i behov av fosfor, säger Marjukka Porvari som är direktör för stiftelsens projekthelhet Ett Rent Östersjön.

I år är två gårdar som har djurproduktion och sju gårdar som fokuserar på odling med i projektet, uppger John Nurminens Stiftelse.

Svinspillning rinner ur rör i bassängMikael Piippo/SPT
Vätska pumpas bort från spillningen på Heikkilä gård i Rusko vilket gör att den torra massan som blir kvar är rik på fosfor.

Finlands enda hot spot

Gården Heikkiläs verksamhet går ut på uppfödning av grisar som sedan transporteras till andra gårdar där de växer sig stora och slaktas. Timo Heikkilä berättar att hans gård har 3 500 suggor och att det föds 110 000 kultingar på gården varje år.

Djuren producerar en hel del spillning – betydligt mer är åkrarna runt gården behöver för att ge en god skörd.

Situationen är inte unik i sydvästra Finland. Gårdarna i regionen ger upphov till mycket överlopps fosfor och om åkrarna gödslas för mycket rinner fosforn med tiden ut i Östersjön där den bidrar till övergödning.

Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö klassar Skärgårdshavets avrinningsområde som en allvarlig belastningskälla för Östersjön, en så kallad hot spot. För tillfället är Skärgårdshavets avrinningsområde det enda området i Finland som klassas som en aktiv hot spot.

Man med vinterjacka på lantgårdMikael Piippo/SPT
Om mängden fosfor som rinner ut i havet från Skärgårdshavets avrinningsområde minskas med cirka 100 ton kan området strykas från listan på Östersjöns värsta belastningskällor, säger specialforskaren Seppo Knuuttila.

Före valborg kom Sanna Marins (SDP) regering överens om att minska belastningen från jordbruket i Skärgårdshavets avrinningsområde så att området kan strykas från listan på de värsta belastningskällorna senast år 2027.

Specialforskaren Seppo Knuuttila vid Finlands miljöcentral bedömer att områdets fosforutsläpp i havet måste minskas med åtminstone en femtedel för att regeringens mål ska kunna uppnås.

– Det rinner ut ungefär 400–500 ton fosfor per år från Skärgårdshavets avrinningsområde. Enligt våra beräkningar borde mängden minskas med cirka 100 ton för att det mål som regeringen fastställt ska uppnås, säger Knuuttila.

Stiftelsen efterlyser statligt understöd

Lösningen att transportera processad, näringsrik gödsel från Skärgårdshavets avrinningsområde till gårdar i andra delar av Finland har ett problem: priset på den så kallade återvinningsgödseln är högre än priset på konstgödsel.

Under det treåriga projektet står John Nurminens Stiftelse för transportkostnaderna medan gårdarna i båda ändarna av transportkedjan själva betalar för primär- och slutbehandlingen av gödseln.

Kvinna med papper i hand på lantgårdMikael Piippo/SPT
Marjukka Porvari är direktör för projekthelheten Ett Rent Östersjön vid John Nurminens Stiftelse.

Marjukka Porvari säger att transportkostnaderna för den processade gödseln i nuläget är cirka två euro per kilo medan priset på konstgödsel är cirka en euro per kilo.

Om återvinningsgödseln ska bli attraktiv för gårdarna ur ett krasst ekonomiskt perspektiv behövs statliga insatser, säger Porvari.

– Det behövs en efterfrågan för att gårdar som processar gödsel ska kunna få tillräckligt med pengar för produkten. En efterfrågan kunde skapas så att staten erbjuder gårdar som sysslar med växtproduktion understöd för användningen av denna typ av gödsel.

Enligt Timo Heikkilä och Marjukka Porvari skulle en årlig summa på 2–3 miljoner euro räcka för att upprätthålla ett system för transport av fosfor mellan gårdar i olika delar av Finland. Därtill efterlyser John Nurminens Stiftelse investeringsstöd till gårdar som väljer att bygga anläggningar för processande av spillning.

– Den här lösningen som finns här är enkel och välfungerande, säger Marjukka Porvari och pekar på bassängen på Heikkilä gård.

Mikael Piippo/SPT

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *