Förflytta dig till innehållet

Dopen blir färre och färre – men skriftskolan lockar

Har du haft glädjen att delta i en konfirmationsfest på sommaren? Fick du även delta i konfirmandens dopfest strax före konfirmationsgudstjänsten?

Att färre och färre föräldrar låter döpa sina nyfödda barn är ingenting nytt. I församlingarna har man vetat detta redan länge. Redan före pandemin var statistiken tydlig. Färre och färre dop.

Orsakerna har varit förstås många. Ett är att många föräldrar upplever att de inte ville påtvinga barnet någon religiös tillhörighet. Barnet får välja själv, tänker de.

Ett sådant synsätt avviker kraftigt från den syn på dopet som man i den evangelisk-lutherska kyrkan har. Dopet av barn handlar om att erkänna Guds storhet. Ingenting förväntas av den som ska döpas. Det är Guds kärlek som får verka. Symboliken är tilltalande. I Guds famn får man vara liten och obetydlig. Inför Gud är man alltid som ett litet barn. Men den här sidan av dopet håller på att falla i skymundan.

I en värld där man värderas enligt ens prestationsförmåga och där individualismen har slagit rot, där förändras även den allmänna uppfattningen om dopets innebörd. Medan färre döpta barn kan ses som först och främst ett statistiskt problem innehåller förändringen frön till en grundläggande omformulering av trons centrala innebörd.

På många sätt har man också försökt att motarbeta trenden. Församlingarna har utvecklat kampanjer, ordnat allmänna dopdagar dit alla odöpta barn får komma. Man har velat skänka tröskeln. Alla kan komma till dopet, utan någon pompa och ståt dessutom.

Medan betydelsen av dopet verkar ha gått ner hos många föräldrar, har betydelsen av skriftskolan bevarat sin ställning hos många tonåringar. Unga köar till skriftskolor och upplever att lägertiden blir något livsomvälvande.
Det är glädjande hur många får en möjlighet att uppleva hur det är att leva som en kristen.

Vill man konfirmeras måste man bli döpt före konfirmationen. De barn som skulle ges en möjlighet att bestämma själva får nu en dubbelmöjlighet därtill. Först ska de säga ja till dopet och strax därefter ja till konfirmationen.

Unga som ska konfirmeras döps ofta på morgonen eller några dagar före konfirmationen. Vissa kanske döps redan under skriftskollägret. Att detta nu sker allt oftare är något som kyrkan vid något skede ska ta och fundera lite närmare på.

Förändringen är kanske inte så stor i praktiken. Men det finns en viss skjutning i betoningen. Det är individen som förväntas fatta beslutet. Individen ska aktivt säga ja. Jag vill bli döpt. Jag vill visa den här tron i mitt liv. Jag vill ta Jesus in i mitt liv.

Ett sådant beslut kan knappast vara lättvindigt. Ett sådant beslut kan knappast fattas på egen hand. Inför ett sådant beslut, och för att leva med det, behövs verkligen Guds kärlek och nåd. Precis just det som skänkes en under dopet, oberoende av i vilken ålder som man blir döpt.


Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter