Förflytta dig till innehållet

Det ryska Nagu

Vi blevo ryssar!

Min salig farfar, uppvuxen på Högsar Kulaspära, folkskolgången i Risis och sedermera sjökapten i jägaröverste Nordströms rederi, har jag aldrig träffat. Han visste att jag var på väg, men hann dö innan jag föddes. Själv föddes han under storfurstendömets tid, 1892, och levde därmed sina första 25 år i ett Nagu där det titt som tätt skulle flaggas ryskt.

Han lär ha haft ett enkelt minnesknep för hur den ryska flaggan ska hängas upp: Vi Blevo Ryssar. Alltså: Vitt överst, blått i mitten, rött nederst.

Eller var det Ryssar Blevo Vi? Inte så gott att veta. Denna osäkerhet var en lämplig undanflykt, om en myndighetsperson protesterade mot att man visade civil olydnad genom att hänga flaggan upp-och-ned.
Ryskan var närvarande i Nagu så sent som för drygt hundra år sedan, och det syns inte minst i kamurkan på vinden. Små metallknappar, som i dagens anglosaxiska värld skulle kallas pinsar, pryds av den ryska flaggan.
Ett sjökort med kyrilliska bokstäver ståtade för något år sedan på ett café i Nagu hamn. Ryska sjökort finns också på Gullkrona; i somras stötte jag på mitt första kyrilliska sjökort över Nagu södra skärgård, på Sandholm.

Jahaja, och har jag någon poäng med detta? Är ”det ryska Nagu” något att lyfta fram – vill vi inte helst glömma det?
Tja, hur man nu tar det. Jag tror inte att det är bra att förtränga historien. Eller att förvränga den.
Så varför skulle jag inte vara lite nyfiken också på den ryska närvaron i Nagu? Vår historia är sammanvävd med ryssens, det kommer vi inte ifrån.
Ryssar har länge varit framme i Nagu. På Kaiplot och Västra Petisholmen (nära Stockholm-Åbo-faret) syns spår av ryssugnar, alltså 1700-tals mikrovågsugnar där ryska terrorister / desanter / gerillakrigare lagade mat under Stora ofreden. Inte långt från Västra Petisholmen ligger Säckilot, som ryssar visat intresse för alldeles nyligen.

Det finns också stolt rysk historia. På Ängsö (sydväst om Storlandet) finns en välbevarad röd tegelbyggnad, inrättad som rysk telegrafistation. Helt i laga ordning.

På Jurmo (alltså i Korpo, men bara ett stenkast från Nagu Trunsö) byggdes en flyghangar på 1910-talet.

Vid självständigheten knep Finland några av de fina ryska Grigorovitj-planen för eget bruk. Just österom Nagu har vi Kejsarhamnen på Högsåra i Hitis, där tsar Alexander III tillbringade flera glada 1800-talssomrar ombord på den kejserliga jakten Tsarevna.

Det finns även stolt Nagu-historia på ryska: På Sjöfartsmuséet i Nagu visades för någon sommar sedan rysk kolonialismhistoria. Sjöbefälet på segelbåtarna från St Petersburg till Alaska talade mest svenska och tyska.

Gamla ”ryska” byggnader i Sitka (Alaskas ryska huvudstad) ser snarast åländska eller åboländska ut. Jag har sett det med egna ögon, och K.G. Olins Alaskaböcker ger belägg för det.

Lite personlig rysk historia har jag också, från den stora grannen i öster, alltså Kimitoön.

Enligt kyrkböckerna i Dragsfjärd var min farfars farfars farfars far Jakob Saktmodig (född 1712) ”rysk afföda”. Vad ”avföda” är vet jag inte exakt, men en merit låter det ju inte som. I varje fall fick jag via modern DNA-testning bekräftelse på att mina Y-kromosomers haplotyp är densamma som en viss herr Sacharovs, släktskap ungefär åtta generationer bakåt.

Hur införstådd Jakobs mor Maria var med Jakobs ryske fars närmanden, det vet jag förstås inte. Men det ryska inslaget i Nagu är inte försumbart. Det är värt att uppmärksammas, och det är något som kan bidra till förståelsen grannfolk emellan.


Dela artikeln

En kommentar: “Det ryska Nagu

  1. Paul Lindberg skrev

    Intressant läsning. Skulle gärna ha fått vara introduktionen till en bok.

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *