Förflytta dig till innehållet

Det krävs kunskap för att rädda Skärgårdshavet

leende kvinna med ljust hår

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Skärgårdshavets svaga tillstånd borde vara ett stort samtalsämne under alla årstider, inte bara på sommaren när blågröna algflottar dyker upp på stugstränderna. Nackdelarna är mest synliga på somrarna, men vårt hav behöver skydd året runt.

Nu i januari har regnet spolat ut rekordmängder av näringsämnen i vattendragen. Pemar å, Aura å och Laajoki transporterade mer än elva ton fosfor till havet på en dag.

Mängden är enorm jämfört med till exempel avloppsreningsverket i Viksbacka, som behandlar avloppsvattnet från en miljon invånare, där fosforbelastningen var totalt 18 ton år 2021.

Under de kommande åren kommer utmaningarna att öka, eftersom klimatförändringen kommer att öka kraftiga regn och översvämningar.

En utgångspunkt för arbetet för Skärgårdshavet är att ha tillgång till bästa möjliga informations- och övervakningssystem för att kartlägga havets tillstånd.

Utan rätt information är det svårt att fördela medel och åtgärder effektivt. Vi behöver alltså forskning.

Skärgårdshavets forskningsinstitut som ligger på Själö står på spel.

Åbo universitet har sagt att man överväger att ge upp Själös forskartjänst som en del av sina förändringsförhandlingar.

Den forskning som bedrivits vid Skärgårdshavets forskningsinstitut är nästan den enda långtidsforskning som gjorts systematiskt av Skärgårdshavets tillstånd.

De längsta tidsserierna inom miljöövervakningen börjar år 1966.

Det handlar om världens längsta tidsserier som beskriver organismer.

Att lägga ner Skärgårdshavets forskningsinstitut på Själö skulle i värsta fall innebära slutet på forskningen om övervakning av havsmiljön.

Det är fortfarande möjligt att rädda Skärgårdshavet.

Det finns redan en hel del data och metoder som har visat sig vara effektiva och bör främjas snabbt.

Till dessa metoder hör till exempel förbättring av åkrarnas tillväxttillstånd, hållbart fiske och snabb klippning av strandvassen. Ändå finns det fortfarande behov av ny information och nya metoder.

Här kan du läsa fler kolumner av Saara-Sofia Sirén.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter