Förflytta dig till innehållet

"Det bär och det brister" — förbered dig på det värsta så kan du njuta av det bästa


Det var svaret min skrinnarkollega gav på frågan om isarna håller, när vi på nyårsaftonen förberedde oss för att fara ut på släta, fina och nylagda havsisar för en långfärdstur.
Frågan ställdes av ett par fågelskådare som nöjde sig med att betrakta isarna från land.
Svaret motiveras av att det enda säkra med naturisar är att de är föränderliga och därmed i grund och botten alltid osäkra.
I föreningen Finlands långfärdsskrinnares utbildningsprogram betonas säkerheten.
När man rör sig på naturisar gäller det att komma ihåg några enkla grundregler.
Gå aldrig ensam ut på isen.
Ha alltid säkerhetsutrustning med dig.
Till den obligatoriska säkerhetsutrustningen hör ispik, isdubbar och en ryggsäck med livlina och en fullständig omgång kläder packade i vattentäta påsar.
På välkomstkursen introduceras de teoretiska grunderna som övas under välkomstturen och repeteras under alla ledda turer.
Frivilliga plurrningsövningar ordnas för att man ska kunna pröva den egna förmågan att ta sig upp ur vak och samtidigt känna på hur det är att byta kläder på isen.
I den fortsatta utbildningen betonas att risker aldrig helt kan elimineras, men genom att identifiera riskfaktorer så kan de minimeras med noggrann planering.
Förbered dig på det värsta så kan du njuta av det bästa.
Statistiken från turer genomförda inom ramen för Finlands långfärdsskrinnare de senaste fem åren, visar att säkerhetstänket gett resultat.
Det krävs i medeltal 1 300 skrinnade kilometrar på en ledd tur förrän någon i gruppen upplever ett plurr.
För en enskild person på ledda turer är väntevärdet nästan 14 000 skrinnade kilometrar innan det första plurret statistiskt sett är ett faktum.
Tar man med även privata turer som registreras i Finlands långfärsskrinnares databas så minskar väntevärdet till cirka 13 000 skrinnade kilometrar tills plurret inträffar för en person.
Statistiken säger inte vad skillnaden beror på, men ett ökat risktagande och mindre erfarenhet är säkert bidragande orsaker.
I den akademiska världen betonar vi av nödvändighet den teoretiska kunskapen högt.
Förmågan att tänka i abstrakta och generella banor är grundförutsättningen för skapandet av ny kunskap.
Teoretisk kännedom om hur isarnas tillväxt beror på yttre faktorer som temperatur, värmeutstrålningseffektivitet, snö-, vind- och vattenförhållande betyder sist och slutligen dock inte mycket ifall praktisk erfarenhet av att läsa isar saknas.
Den kan man erhålla endast genom att själv öva på att bedöma farbarheten under en tur.
Erfarna och kunniga ledare delar gärna med sig av sin erfarenhet att bedöma och minimera riskerna.
Så småningom kommer erfarenheten att vänta några kölddagar till innan den spegelblanka isytan erbjuder den perfekta turen.
Risken med att vänta några dagar är att snöfall eller värmedagar förstör förutsättningarna.
Goda isar är nämligen en färskvara.
Den fantastiska natur- och motionsupplevelsen en dag på isen ledde i mitt fall så småningom till att lusten att fara på tur blev större än det dåvarande utbudet på officiella turer i närområdet.
Den första egna turen företogs på en närbelägen sjö en underbart vacker senvinterförmiddag.
Natten hade varit kall och kalla nätter eller stora temperaturväxlingar skapar spänningar i isen som frigörs genom sprickbildningar med vidunderliga ljudeffekter som följd.
Allt från djupa suckar till skarpa knallar.
För en normalfeg person ut på bokstavligen okända vatten kändes situationen sådär lagom obekväm trots att isarna teoretisk sett borde ha tillräcklig bärförmåga.
Jag erkänner gärna att både jag och mitt lika oerfarna sällskap hade adrenalinet på en oförskämt hög nivå och pulsmätarna mer än vanligt på rött.
Vi fick en fin tur utan missöden och jag kände en barnslig förtjusning och enorm tillfredsställelse i att märka att kunskapen räckte.
Allt fler turer gjordes tillsammans med mitt sällskap och erfarenheten växte.
I fjol avslutade jag en ettårig färdledarutbildning och nu har jag förmånen att få planera och leda turer längs med kända och okända vatten, på nya och gamla isar.
Själv tyckte jag svaret på frågan om isen bär var utomordentligt bra.
Svaret konstaterade fakta, samtidigt som det klart skiljde sig från det betydligt vanligare ”det må bära eller brista”.
Det gäller att lära sig bedöma var det bär och var det kan brista, speciellt då man tar sig an nylagda isar eller uppgifter utanför bekvämlighetszonen.
Som att börja skriva ner tankar i kolumnformat.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter