Det är inget måste att skära ner från barn och unga
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Regeringen håller fast vid sitt mantra att nedskärningar måste riktas till barn och ungdomar för att man måste.
Men inte måste man. Inte ens fast ministrarna skulle skrika det i kör. Politik handlar om värdeval. Statsminister Orpo klagar över hur svårt det är göra miljardnedskärningar i företagsstöd.
Samtidigt har inte Orpos regering några problem med att ta bort till exempel 100 miljoner från socialservice, 100 miljoner från yrkesutbildning, 57 miljoner från studerandes boende, 100 miljoner från utvecklingssamarbete, 45 miljoner från äldrevård eller 12 miljoner från avgiftsfria läromedel.
Regeringen påstår att det inte finns några alternativ, trots att alternativ finns och oppositionen har fört dem fram.
Vi Gröna har föreslagit en anpassningsplan på miljardnivå, med vilken statens ekonomi kunde anpassas utan att ta från barn, låginkomsttagare eller naturen.
Till exempel nedskärningarna på 100 miljoner från socialvården skulle ha kunnat undvikas genom att höja gruvskatten med motsvarande summa.
Regeringen påstår också att barn och ungdomar står under regeringens särskilda beskydd. Det är inte sant.
Tror regeringen verkligen att finländarna är så dumma att regeringen kan säga vad som helst samtidigt som den agerar tvärtom? Det är inte orden som löser problemen utan handlingarna.
När bara socialvården får spara 100 miljoner och när regeringen redan förra hösten gjorde besparingar på hundratals miljoner från barn, ungdomar och barnfamiljer och därmed förstörde möjligheterna till jämlikhet, är det inte värt att tro att ett fem miljoners plåsterpaket skulle lösa situationen. Barn och ungdomar står inte under regeringens särskilda beskydd.
Har regeringen verkligen förstått att socialvården innebär just socialt arbete, barnskydd, familjearbete och till exempel arbete med mental hälsa och missbruk?
När man vill minska kostnaderna och stärka ekonomin, är det definitivt inte effektivt att angripa socialvården. Det är en nedskärning som helt säkert senare kostar mer än den sparar nu. För att inte tala om det mänskliga lidande det orsakar.
Regeringen skär även ned från utbildningen, trots att Samlingspartiet lovade att inte röra den.
Nedskärningar från utbildningen är nedskärningar från möjligheterna för vem som helst i detta land att bli vad som helst.
De är också nedskärningar från möjligheterna för vårt land att ha en stark ekonomi och livskraft – sådana finns inte utan kompetens.
Hur många gånger kan Samlingspartiet bryta sitt löfte om att inte skära ned från utbildningen?
Det är inte uppoffringar från barns och ungdomars framtid som får vårt land att blomstra. Mitt budskap, och vårt, De Grönas, budskap till finländarna är att det finns alternativ.
Det finns alltid mer hopp än hopplöshet och mer omsorg än likgiltighet.
Här kan du läsa fler kolumner av Sofia Virta.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.