Den svenskspråkiga vården
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vi Svenska Seniorer har i ett flertal insändare betonat behovet av att beakta och organisera de svenskspråkiga tjänsterna när man planerar välfärdssektorns verksamhet.
I en insändare i tisdagens ÅU lyfte Björn Taxell upp problematiken med svenskspråkiga tjänster. Som exempel lyfte han upp svårigheterna att få coronavaccinet på svenska, ”Svenskspråkiga besökare fick dock än en gång notera att svenska språket hade glömts bort i planeringen på själva platsen”.
Taxell konstaterar att vaccineringen i övrigt var välordnad och arrangemangen fungerade till belåtenhet. Utanför mässcentret fungerade flerspråkigheten men inne enbart finska som gällde. Han konstaterade också att ”Språkkunskapen på vaccineringsstället var också bristfällig” – man ska inte behöva be om att få vaccineringsintyget på svenska.
Men när man planerar och organiserar verksamheten måste man även dokumentera, svart på vitt, hur den svenskspråkiga (tvåspråkiga) vården och omsorgen är tänkt att fungera. I annat fall blir det bara den enskilda tjänstemannens förmåga att betjäna på svenska som är avgörande.
Vi i Svenska Seniorer påpekar att stad och kommun har en skyldighet att organiserar verksamheten så att den uppfyller de krav språklagstiftningen ställer.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.