Den försvagade fingertoppskänslan – ”Är kommunalskattesatserna i ÅU:s spridningsområde höga eller låga i en nationell jämförelse?”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Hur hög är den kommunala inkomstskattesatsen i Åbo i år? Hur stor andel av sin inkomst betalar Pargasborna i skatt? Och hur är det på Kimitoön, i Nådendal, S:t Karins, Raseborg och Hangö?
Medan du googlar på svaret kan jag avslöja att det måste jag också göra, varje gång.
Ett inslag i den stora social- och hälsovårdsreformen 2023 var en skatteväxling mellan kommunerna och staten. Kort och enkelt gick skatteväxlingen ut på att den del av inkomstskatten som gick till social- och hälsovården överfördes från kommunalbeskattningen till den statliga beskattningen, med konsekvensen att kommunernas inkomstskattesatser kapades med 12,64 procentenheter.
Kvar blev kommunerna med färre uppgifter och ensiffriga inkomstskattesatser med två decimaler. Inför 2024 anmodades kommunerna avrunda skattesatserna så att de nu har bara en decimal.
Innevarande år är den kommunala inkomstskatten i Åbo 6,9 procent, i Pargas 7,9 procent, i Kimitoön 7,1 procent, i Nådendal 6,4 procent, i S:t Karins 7,6 procent, i Raseborg 9,3 procent och i Hangö 9,1 procent.
Följande fråga: Är kommunalskattesatserna i ÅU:s spridningsområde höga eller låga i en nationell jämförelse?
I den tidigare världen hade en medelmåttigt intresserade nyhetskonsument och samhällsmedborgare upparbetat en fingertoppskänsla för hur det låg till med kommunalskatten. En skattehöjning till 22 procent gav negativa signaler om tillståndet i den kommunala nivån, medan 17–18 procent signalerade att det gick rätt bra.
Nu gäller det att öva sig på att förstå proportionerna i det nya systemet. Skatteförvaltningen och Kommunförbundet har tydliga tabeller och kartor för den som vill studera vidare.
Även om skattesatserna i absoluta tal är lägre än tidigare, är de relativa skillnaderna mellan kommunernas inkomstskattesatser större än innan reformen. Åbos 6,9 procent är aningen högre än medelvärdet för de största städerna som ligger på 6,35 procent. Skatten på Kimitoön (7,1 procent) ligger betydligt lägre än genomsnittet för lika stora kommuner i hela landet (8,68 procent) medan Raseborgs 9,3 procent och Hangös 9,1 procent ligger klart över medelvärdet både för alla kommuner och i jämnstora.
En ofta förbisedd konsekvens av stora reformer är att de leder till att medborgarnas fingertoppskänsla för hur samhället fungerar försvagas.
När det gäller kommunalskatten befinner sig kommunala beslutsfattare och medborgare kollektivt i en situation som påminner om när Finland bytte valuta från mark till euro. De flesta behöver hjälpmedel och minnesregler för att ta till sig de nya siffrorna och proportionerna. Att känna sig vilsen i systemet kan skapa frustration.
”Dyngpengar!”, som min gammelfaster Gunnel sa om eurosedlarna, som hon aldrig lärde sig förstå sig på.
På samma sätt märks det först efteråt att benämningar på administrativa indelningar hade folkliga användningsområden utöver myndighetens egentliga behörighet. Varje gång jag hör ”Varning för terrängbrand i landskapen Egentliga Finland, Satakunta, Egentliga Tavastland, Päijänne-Tavastland, Österbotten, Mellersta Österbotten och Norra Österbotten” tänker jag att ur ett medborgarperspektiv hade det varit lättare om benämningen ”län” hade fått hänga kvar, ens i väderleksrapporten.
Här kan du läsa fler kolumner av Siv Sandberg.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.