Förflytta dig till innehållet

Debatten om Finlandsbilden avslöjar primuselev i behov av bekräftelse

kvinna med glasögon och ljust hår ler mot kameran

Finlandsbilden har varit föremål för en utbredd oro och omsorg på sistone. I kölvattnet av regeringsstrul och rasismrabalder har medier och andra påverkare tagit till brösttoner och uppgett att bilden av vårt land riskerar ta skada utomlands, rentav krackelera.

Finlands näringsliv EK har påtalat att rasismen äventyrar vårt välfärdssamhälle. Flera storbolag säger att exporten kan påverkas negativt av skandalerna, liksom investerings- och bosättningsviljan. Dessutom gör Ryssland allt för att svärta ned Finlands rykte.

Låt oss backa bandet lite grann. Sommaren 2018 mötte USA:s president Trump sin ryska kollega Putin på finländsk mark. Toppmötet i Helsingfors sågs som en lyckad PR-kupp för president Niinistö och vårt land, men det fanns också politiker och forskare som varnade för att Finlandsbilden skulle ta skada av mötet.

Enligt kritikerna borde Finland tydligt ha markerat sin status som en garant för västerländska värderingar genom att avstå värdskapet för en träff mellan två ledare som inte utmärkt sig som värnare om mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Finns det någon som i dag, fem år senare, tycker att Finlandsbilden markant påverkades av mötet, och i så fall åt det bättre eller sämre hållet?

Bilden av ett land är inget som ändras över en natt eller på grund av enskilda händelser eller tidningsartiklar. Den byggs upp under en lång tid och påverkas av många faktorer. På motsvarande sätt kunde vi fråga oss hur illa Sverigebilden skadas av koranbränningarna eller hur varumärket USA ser ut efter Trumps presidentskap. Har de här länderna tappat all sin trovärdighet? Är de moraliskt eller ekonomiskt kaputt?

Att vi nu ser rasismens fula tryne dyka upp i vår inrikespolitik, att många invånare upplever diskriminering i sin vardag, att Finlands invandringspolitik stramas åt och att biståndsmedlen skärs ned behöver påtalas och åtgärdas.

Orättvisor och omänskligt bemötande av andra ska aldrig förringas. Men den som bläddrar genom vår närhistoria med Finlandsbilden som sökord hittar otaliga exempel på händelser och politiska beslut som sagts skada vårt lands rykte oåterkalleligt. Och ändå.

Här är vi: Ett välfungerande och jämlikt EU-land med god förvaltning. Högutbildad befolkning och låg korruption. Stark tilltro till myndigheter och medier. Respekt för naturen, ett hållbarhetstänk, investeringar i klimatåtgärder. Ett färskt Natoland vars försvarsmakt och beredskap fått idel positiv synlighet. Det finns utmaningar, alla gånger, men på det hela taget är Finland ett kriståligt land.

Som nation borde vi vid det här laget ha en starkare självbild. När självspäkandet och domedagskraxandet skruvas upp bör vi påminna oss om att Finland är en primuselev av världsklass, en rollmodell för många länder.

Vi behöver inte ängsligt söka bekräftelse av andra för att duga. Finlandiseringen är – eller borde vara – ett avslutat kapitel. Det viktigaste är att vi ser till att Finland är ett självständigt och samarbetsvilligt land där alla känner sig trygga, välkomna och delaktiga.

ÅU:s ledare håller sommarpaus. Under sommaren publicerar vi i stället opinionstexter av Susanna Landor. Hon har jobbat som journalist och chefredaktör under många år. Hon är bosatt i Nagu.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter