”De trodde på mig, vilket avgjorde mitt liv”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
”Redan som barn var jag intresserad av musik och lyssnade fascinerat på symfonikonserter. Min familj var fattig, men som 11-åring fick jag hjälp av en organisation för att kunna köpa en violin. I dag är jag proffsviolinist utomlands. Lika mycket som penninghjälpen betydde det att någon trodde på mig – så mycket att de var villiga att köpa mig ett dyrbart instrument. Ni anar inte vad det gjorde för min tro på mig själv.”
Exemplet ovan är en av otaliga berättelser om vad det kan betyda att få hjälp, i rätt tid.
Jag har fått skriva kolumner i ÅU under år 2022 och har försökt förvalta förtroendet genom att lyfta fram sådant som kan ge insikter eller bidra med förståelse, kring teman som berör mig själv. Jag har främst skrivit om de ungas mående och framtidsutsikter, samt hållbarhetsfrågor och klimathot.
Min sista kolumn handlar om att hjälpa.
Barnet som fick en fiol är ett exempel på konkret hjälp som avgjorde en enskild människas liv. Det är framför allt barn och unga som söker sig själva och sin riktning som behöver stöd och uppmuntran, och det kan gälla något så konkret som att ha råd att idka den hobby de brinner för.
I mitt arbete på Folkhälsan ser jag på nära håll vad hjälp innebär för människor i olika åldrar. Det känns meningsfullt.
Vi genomlever än en gång luciatider. Lucia är en uppskattad finlandssvensk tradition, men också en viktig insamling till förmån för dem som behöver hjälp.
De senaste åren har de insamlade medlen främst gått till att ordna Familjekraft-läger för utsatta barnfamiljer. I år kröntes Finlands Lucia av Cecilia Huhtala, ordförande för FSS. Under kröningen berättade Cecilia att hon själv kommer från en familj där missbruk förekommit, och att hennes familj deltagit i Familjekraft -lägren.
”Lägren var väldigt viktiga. Vi barn fick koppla av från allt ansvar därhemma, vi fick vara barn och ha roligt med jämnåriga. Våra föräldrar fick stöd och avkoppling från allt det praktiska.”
Folkhälsan lyfter i årets luciakampanj fram en familj där modern och barnen upplevt våld i hemmet. Den i dag ensamstående mamman betonar hur viktigt det är att våga be om hjälp. Ett utdrag ur artikeln på lucia.fi:
”Man blir känslig för människors snällhet när man upplevt våld i nära relationer. Man tänker att hur kan de ens vara så snälla? Familjekraft-lägret gav oss andrum, några dagar då vi kunde glömma vardagen, göra roliga saker, umgås utan måsten och samla krafter.”
Vi lever i svåra tider, men det inger hopp att svåra tider väcker solidariteten hos många, vilket vi sett exempelvis vad gäller kriget i Ukraina. Vi ska minnas att ukrainarna fortfarande behöver massivt stöd.
Vår framtid är hotad på grund av klimatförändring och en minskande biodiversitet. Där hoppas jag att vi alla som individer gör de rätta valen och visar exempel åt våra barn, och att vi påverkar företag, beslutsfattare och lagstiftare att styra samhället i en hållbar riktning. Så kan vi hjälpa vår planet.
Julen är en tid för gemenskap och frid, men för många är julen den svåraste tiden på året. När reklam och sociala medier sprudlar av idylliskt julfirande och dignande matbord kan den egna ensamheten, fattigdomen eller problemen i familjen kännas outhärdliga.
När jag vill hjälpa försöker jag börja nära mig. Har en kollega blivit tyst på sistone, när ringde jag min mamma sist, hur mår min tonåring egentligen?
Julhelgen kan ge oss tid att stanna upp, lägga bort telefonen och hinna prata och lyssna. En klok man vid namn Dalai Lama sade:
”Oavsett om man tror på en religion eller inte, och oavsett om man tror på återfödelse eller inte, finns det ingen som inte uppskattar vänlighet och medkänsla.”
God och fridfull jul!
Här kan du läsa fler kolumner av Jessica Ålgars.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.