De trista förberedelserna är det som ser till att båtlivet blir tryggt och skoj
Olycksutredningscentralens utredning om hur allt gick till då patrullbåten PV 83 körde på grund i fjol somras utanför Lovisa är intressant läsning. Utredningen handlar om hur allt gick till och vad som kunde ha gjorts annorlunda, inte om vems fel det val.
För att ytterligare understryka det här, så gäller faktiskt vittnesförbud för Olycksutredningscentralens experter, påpekade centralens direktör Veli-Pekka Nurmi då utredningen presenterades på tisdagen. Ansvarsfrågor avgörs av andra.
Inte heller här är det någon idé att i det här skedet spekulera kring vad som bidrog till olyckan och till det att en besättningsman omkom. Däremot är det som skedde en viktig, sorglig påminnelse om att olyckor också drabbar yrkesfolk, hur bra fortbildade de än må vara.
Så är det såklart bra att minnas att olyckor inte ”händer”. De sker som en följd av vad någon gör eller låter bli att göra, oberoende av om det sedan handlar om bil- eller båttrafik. Annars kan vi ju inte lära oss något av dem.
Det är här vi kommer in på det som just nu kan ses som kanske det viktigaste i Olycksutredningscentralens utredning, just den här tiden på året. Utredningens sammanfattning fungerar nämligen nästan som sådan som en komihåglista inför sommarens båtsäsong.
Det första som listas är att patrullbåten inte användes för det ändamål den var gjord för. Omskrivet: Har du rätt båt för det du tänkte göra? Vilken sjögång klarar den, var går gränserna för hur många eller hur mycket du kan ta ombord?
Det andra på listan är navigeringsutrustningen. Det är inte bra att förlita sig på en metod. Digitala lösningar är strålande då de fungerar men det är bra att ha traditionella sjökort till hands. Och så är det bra att regelbundet ifrågasätta sig själv: Är båten faktiskt där jag tror att den är?
Det är alltid bra att delegera. Låt inte allt ansvar vila på en persons axlar. Det är bra om fler ombord klarar av att navigera och styra.
Handen på hjärtat: Ibland är det kanske så att en kapten (båtens ägare) inte vill ge över ansvaret, men pauser och rollbyten minskar risken för misstag som är en följd av trötthet.
Ju fler ögon som hjälper till att ha koll på omgivningen, desto bättre. De senaste årens allvarliga båtolyckor är också en viktig påminnelse om att hålla utkik.
Krockar med andra båtar är lyckligtvis sällsynta. De vanligaste olyckorna eller olyckstillbuden handlar om grundstötning, brand och motorstopp. Därtill har vi såklart alkoholen, en faktor som medverkar på tok för ofta – och som lätt förvärrar situationen då något går fel.
Så har vi det verkligt trista, och samtidigt det verkligt viktiga. Alla som är ombord ska veta vad de gör om något händer. Det här är inget som kan tas med en klackspark, inte ens då man lastar mat och drycker och det känns som om man bara vill komma iväg.
Vet alla ombord ens var brandsläckaren finns? Förbandslådan? Eller övrig utrustning?
Det är bra att också veta vem det är det som tar rodret om kapten själv faller överbord efter någon misslyckad manöver eller felbedömning (Youtube är smockfull av videor där det är den som borde veta bäst som gör bort sig).
Sjukdomsattacker sker också. Det ska finnas fler än en som kan stoppa båten tryggt, larma hjälp och uppge positionen. Lyckligtvis har väldigt många laddat ner 112-appen i sin telefon. Tips: se också till att uppdatera den.
Det här låter som självklarheter, och det är det också. Det är därför det är så viktigt att upprepa dem, för det är få saker som är så lätta att strunta i som just självklarheter. Den mänskliga faktorn – äh, vi orkar inte – är den största risken.
Det hela är lite som säkerhetsgenomgången på flygplan. Vi gäspar oss förbi den, men så är flygplanstrafiken väl överlag också mycket tryggare än båtlivet. De som har utfört någon form av säkerhetsövning på en helt vanlig familjebåt är knappast många, men de är obligatoriska på exempelvis alla stora lyxkryssare. En liten övning sitter aldrig fel.
Det går snabbare än man tror då ett misstag eller en felbedömning utvecklas till en allvarlig olycka. Ofta handlar det bara om minuter. Därför borde alla i en båt veta vilken roll de har och vad som bör göras, bums.
Säkerheten till sjöss utvecklas genom att eliminera risker, misslyckanden och misstag.
Vi kan också skriva om det här: Våga vara trist, oberoende om du är kapten eller hör till besättningen. Påminn, lär, träna. För det är lite så man ska tänka det: alla har en roll ombord. Och när tryggheten är genomtänkt, kan alla njuta mer av tiden på havet.
En utomordentlig och analytisk påminelse. För övrigt hatten av för olycksutrednongscentralen som övertagit sjöfartsverkets roll på sjösäkerhetssidan. Trafi är tyvärr imte mycket att räkna med.
Mycket bra påminnelse, men kom också ihåg att uppdatera egna kunskaper! Har man många års erfarenhet kan man ändå behöva en uppfräschning av kunskaperna. Om inte annat har det kommit nya beteckningar i sjökorten, plus att ens egna sjökort kanske också är från Anno Dazumal. Både kunskaper och sjökort är faktiskt färskvara.
Med 30 ”knutar” i mätaren blir det inte mycket tid att reagera, om man
eventuellt för ett ögonblick av misstag förväxlat en nord- och sydremmare.
Grundstötningen berodde på att man tagit en sydprick på fel sida, med till-
lägget att man är alltid och undantagslöst ”klok” som utomstående, då det
händer olyckor till lands, till sjöss eller i luften….