Förflytta dig till innehållet

"De flesta som skilt sig verkar tro att allt är i sin ordning då bägge tagit sitt pick och pack och inte haft några yrkanden gentemot den andra, men tyvärr är det inte riktigt så"


Det att personer skiljer sig flera gånger tycks ha blivit allt allmännare.
Förblir de ekonomiska frågorna outredda vid skilsmässan uppstår det en hel del problem senare, senast då personen avlider.
De flesta som skilt sig verkar tro att allt är i sin ordning då bägge vid separationen tagit sitt pick och pack och inte haft några yrkanden gentemot den andra.
Tyvärr är det inte riktigt så.
Det finns inget tvång för att förrätta en så kallad avvittring eller åtskiljande av egendom.
Om man trots allt väljer att förrätta avvittring bör den förrättas på samma sätt som ett arvskifte. Med andra ord ska avtalet åtminstone ingås skriftligen, dateras och undertecknas av makarna och två ojäviga vittnen.
Förutom att avvittingen blir ogjord på grund av okunskap lämnar man kanske avvittringen oförrättad även av rädsla för att ett dylikt dokument blir så dyrt.
Om detta dokument fattas uppkommer den största olägenheten vid dödsfall.
Det är inte ovanligt att en person varit gift till exempel tre gånger men inte trots giftorätt förrättat en avvittring mellan sig och de tidigare makarna.
Då är även de före detta makarna delägare i dödsboet tills avvittringen ägt rum.
Detta medför att de före detta makarna, den efterlevande och barnen tillsammans ska utreda dödsboet.
Alla dödsbodelägare ska ge sitt samtycke till samtliga åtgärder i dödsboet, även de före detta makarna ifall avvittringen inte förrättats.
Detta kan komma som en chock för den efterlevande.
Det blir onekligen obekvämt för alla berörda.
Tyvärr är detta inte det enda problemet om man lämnar avvittringen ogjord enligt reglerna för arvskifte.
Få vet att makarna enligt Äktenskapslagen är redovisningsskyldiga för sina tillgångar tills avvittringen är förrättad.
Detta betyder redovisningsskyldighet för alla de år som förlöpt sedan äktenskapsskillnadsärendet blev anhängigt.
Om det förlöpt tiotals år sedan äktenskapsärendet blev anhängigt kan det bli knepigt att avge en redovisning.
Den efterlevande har samma redovisningsskyldighet gentemot dödsboets delägare.
Ofta väljer dödsbodelägarna i avsikt att respektera den efterlevande att vänta med avvittring och arvskifte tills även den efterlevande avlidit.
Trots den goda tanken är det inte nödvändigtvis fördelaktigt, varken skattemässigt eller med tanke på den efterlevandes redovisningsskyldighet.
Jag rekommenderar att i snabb takt förrätta avvittring mellan den efterlevande och dödsboets arvingar.
Det uppstår tråkiga situationer om en dödsbodelägare efter till exempel femton år i ett oskiftat dödsbo börjar yrka på redovisning i samband med avvittring och arvskifte.
Det kan vara omöjligt för den efterlevande att förete den redovisning som en arvinge kräver om den efterlevande inte sparat exempelvis alla kontoutdrag.
Utredningen kan beställas från banker i efterskott men den information som finns att få gäller inte många år bakåt.
Detta är ett problem som uppkommer emellanåt då skiftesman förordnats att förrätta avvittring och skifta dödsboet.
Oberoende av om äktenskapet upphört på grund av äktenskapsskillnad eller dödsfall lönar det sig att försöka få till stånd ett avvittringsavtal snarast möjligt.
Emedan det är frågan om ett avtal förutsätter detta givetvis att även den andra parten eller alla dödsbodelägare är av samma åsikt.
Trots allt är det oftast lättare att få till stånd ett avtal genast efter att avvittringsgrunden uppstått än om man avvaktar till en senare tidpunkt.
Lotta Laineenkare
Advokat, vicehäradshövding

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *