Därför vill vi bli av med råttorna – men vem är det egentligen som sprider sjukdomar? Råttorna eller människorna?
Råttorna klarar sig inte själva i det finländska klimatet och överlever bara om de får hjälp av människan. Hur stor betydelse just fågelmatningen har finns det ändå olika åsikter om.
Tuomas Aivelo som är forskare vid Helsingfors universitet leder en uppmärksammad undersökning om råttor i Helsingfors. Han tror inte att lite fågelfrön har stor betydelse. Råttor är förhållandevis stora djur som behöver mycket mat.
Enligt Aivelo bör man i stället fokusera på gnagarsäkra sopkärl om man vill hålla råttorna borta.
— Sopkärlen är avgörande. Man ska inte medvetet eller omedvetet mata djuren, säger Aivelo och tillägger: Det är effektivare att lära folk ta hand om sina sopor ordentligt än att använda fällor och gift.
Både i Helsingfors och Åbo, som är de enda städerna i Finland med så kallat blandavloppssystem, utgör avloppssystemen också platser som råttorna trivs på. De kommer in i avloppssystemet samma väg som dagvattnet och i de underjordiska rören finns det rikligt med mat åt gnagarna.
Men vad är då problemet med råttorna?
Länge har man ansett att råttor sprider bakterier och virus och att djuren därför måste bekämpas. Forskningsresultat a en unik undersökning vid Helsingfors universitet tyder ändå på att det snarare är råttorna som smittas av virus och bakterier från människor.
— Största problemet med råttorna är kanske inte att de sprider sjukdomar utan att de kan göra stor skada på bland annat hus, säger Aivelo. De kan till exempel bita av elleldningar och på det viset förorsaka eldsvådor. I Helsingfors känner man också till ett par fall där råttor tagit sig in i bilar och skadat motorn.
Man har hittat likdana campylobakterier hos råttor och människor, men vem som smittat vem är alltså oklart.
Människor kommer troligen sällan i kontakt med råttors avföring medan råttor kommer i kontakt med människors avföring.
I teorin kan människor smittas av bakterier och virus från råttor så här: En råtta springer och bajsar på sopkärlets lock. Du öppnar locket och rör i råttans avföring och slickar dig sedan om fingrarna. Men hur sannolikt är det att man gör så?
Forskaren rekommenderar inte gift som en första eller kontinuerlig åtgärd mot gnagarna. För det första kan giftet drabba också husdjur och djur man inte vill utrota. För det andra kan råttor bli resistenta mot gift. Ett sådant scenario har man redan sett hos Egentliga Finlands husmöss.
Helsingforsundersökningen inleddes 2018 och kommer att fortsätta åtminstone till årets slut. Aivelo undersöker gärna bekämpningen av råttor vidare, bara finansieringen ordnas.
Han nämner ett misslyckat försök i Storbritannien. Där hade man märkt att grävlingar spred bovin tuberkolus bland nötkreatur. För att lösa problemet jagade man grävlingarna. Följden blev dock att grävlingarnas gruppdynamik stördes och djuren började röra sig över ett större område med den påföljd att fler nötkreatur än tidigare utsattes försmittan.
Om man försöker bekämpa råttor med alltför brutala metoder kan följderna bli att råttorna bara sprider sig än mer, säger Aivelo.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.