ÅU 27.03.2018 05:51

ÅU:s artikel om det estniska fiskodlingskonglomeratets aktiviteter i Finland (24.3.) var intressant läsning, men den innehöll en del oklarheter som man gärna skulle få utredda. Till exempel framhåller där Indrek Kasela, välklädd och polerad företagsledare samt representant för ägarfamiljen, att fiskodlingen är miljövänlig: ”Det går i genomsnitt 1,1 kilo foder på ett kilo fisk”, framhåller han.
Och det är säkert i det stora hela sant, på sitt sätt. Vad ÅU:s reporter dock borde ha tagit sig en funderare på, är hur mycket vatten det finn i ett kilo torrfoder som av tekniska hållbarhetsskäl i det stora hela inte bör innehålla något vatten alls, och hur mycket vatten en levande eller nyslaktad laxkropp innehåller. Jag har inga exakta siffror, men en levande lax torde till närmare 80-90 % bestå av vatten (vilket för den delen också människokroppen gör). Torkar vi laxen finns där alltså i det stora hela 100 -200 gram torrfisk kvar – som i princip kunde användas som fiskfoder. (Själv brukar jag på sommaren torka skräpfisk till hundfoder. En torkad braxen väger så gott som ingenting.)
Om denna kalkyl i det stora hela stämmer, innebär det att 1,1 kilo torrfoder i jämförbara mått resulterar i kanske hundra till tvåhundra gram (torr) lax (0,1-0,2 kg). Då kan vi fundera på vart det resterande kilot torrfoder hamnar. Svaret är att det åker ut i andra ändan av fisken, som avföring. Och fiskars avföring motsvarar, sägs det, i det stora hela svinskit.  Ut åker den i det grunda och dåligt cirkulerande innanhav som Åbolands skärgård utgör. I mitt grannskap i Västanfjärd finns en laxodling som har tillstånd att producera 200 ton regnbågslax per år, 200.000 kg. Det blir alltså det samma som närmare 200.000 kg svinskit rakt ut i vattnet, orenad. Torkad, koncentrerad svinskit.
Man kan tänka sig mer miljövänliga industrier.
Claes Gustafsson

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln