Förflytta dig till innehållet

Brottning med berättelsen

Berättelser fungerar bäst om de låter läsaren tolka själv – med fantasi och inlevelse. Om en författare sätter in en rad moraliska, ideologiska eller religiösa pekpinnar i sin berättelse, känner vi oss som läsare manipulerade.

Den inkommande söndagens evangelietext är en liknelse, där Jesus jämför Guds rike med en bröllopsfest. Liknelsen förekommer i två olika versioner i evangelierna, men den här varianten (Matt 22) förefaller vara bearbetad av en överambitiös redaktör, som vill ha in så mycket teologiskt stoff som möjligt i händelseförloppet.

I den enklare varianten (Luk 14) handlar liknelsen om att de som blir inbjudna till en fest tackar nej, vilket leder till att andra blir inbjudna i deras ställe. Hos Matteus ges läsaren färdiga tolkningar: det är en kung (Gud) som bjuder in gäster till sin sons (Jesus) bröllopsfest.

De inbjudna gästerna tackar inte bara nej, utan vissa av dem slår ihjäl tjänarna som har framfört kungens inbjudan – en anspelning på hur många av Guds profeter blev behandlade enligt Gamla testamentet.

Kungen hämnas genom att slå ihjäl mördarna och bränna ned deras stad, vilket kan tolkas som ett hot om hur det kan gå för den som vänder sig mot Gud.

Mitt bland alla grymheter finns det ett befriande och generöst drag i berättelsen: då de tilltänkta gästerna tackat nej skickar kungen istället ut sina tjänare för att bjuda in vem de än möter längs vägarna.

Men i Matteusevangeliet, i motsats till Lukas, mynnar inte berättelsen ut i detta glada budskap om Guds nåd, som erbjuds människor oberoende av deras meriter. I stället sägs det att kungen upptäcker en gäst som inte är lämpligt klädd, och som därför blir bunden och utkastad i mörkret.

Det låter sannerligen inte som ett roligt bröllop. När liknelsen berättas på detta sätt undrar jag om det inte skulle vara lättare att förstå den, om vi låter bli att sätta likhetstecken mellan kungen och Gud. Då berättar den inte längre om hur det borde vara i Guds rike, utan tvärtom om hur det tyvärr ofta är i vår värld.

Det råder nämligen en anda av misstro mellan kungen och människorna: de inbjudna skymfar kungen genom att avböja inbjudan, de mördar vissa av tjänarna, och kungen hämnas grymt. De som släpps in på festen blir bryskt fängslade och utslängda om de inte fyller måttet.

Jag känner starkt, att så här borde det inte få gå till. Inte om vi vill att frihet och förtroende skall prägla relationerna mellan oss människor, och mellan människa och Gud. Och det vill vi väl? Men då måste vi vara beredda att brottas med texten.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter