Förflytta dig till innehållet

Bota din växtblindhet

En kvinna som tittar in i kameran. Bakgrunden är vit.
Emilia Nordling.

Mellan jul och nyår fick vi som vanligt ta del av nyordlistan för det gångna året. Bland de många orden som relaterade till coronapandemin fanns också en annan sjuka med på listan, nämligen växtblindhet.

Definitionen på ordet är ”avsaknad av förståelse för växters betydelse för livet på jorden”. Den engelskspråkiga termen för växtblindhet härstammar från år 1999 då James Wandersee och Elisabeth Schussler i en artikel oroade sig över att elever inte intresserade sig för växter i samma utsträckning som för djur.

Hur kan vi då veta om vi har drabbats av växtblindhet? Som symtom på växtblindhet beskriver Wandersee och Schussler bland annat oförmåga att notera växter i vårt dagliga liv, ingen erfarenhet av att själv odla växter och att inte uppleva växter som estetiska. Också bristfällig kunskap om vad växter behöver för att leva samt bristfällig kunskap om växters roll i ekosystemet och i kolets kretslopp är typiska symtom.

Vi glömmer med andra ord bort att växterna har förmåga att binda koldioxid och producera det syre vi andas. Vi glömmer att växterna är de organismer på jorden som kan ta tillvara solenergin och binda den i bioenergi och föda för djur och människor. Då vi klär oss i jeans och t-skjorta ägnar vi inte en tanke åt bommullsfibrernas ursprung i växtriket.

När vi rör oss utomhus hinner vi sällan böja oss ner och beundra mossornas bladformer. Känns symtomen bekanta?

Orsaken till att växtblindheten florerar i samhället ligger troligen i att vi känner till för lite om växterna. Djur får för det mesta vara i huvudrollen på bilder och i dokumentärer, och djur får oftare fungera som exempel för biologiska fenomen. Växter kan dessutom vara lite svåra att skilja från varandra och ser lätt ut som en enhetlig grön massa i ett ovant öga. Så länge vi är lite växtblinda och inte känner till växterna så väl verkar de mindre fascinerande än djuren, nästan lite tråkiga, vilket späder på växtblindheten ytterligare.

En första kur mot växtblindhet är därför att bege sig ut och se sig omkring. Det kan till och med vara bra att lära dig namnen på några vanliga växter du stöter på, även om artkännedom inte är nödvändigt för att förstå ”växternas betydelse för livet på jorden”. Kan du namnet på en viss växt har du enklare att ta till dig mera information om växten, och när du blivit ordentligt bekant med den är det också enklare att skilja den från andra gröna blad och strån.

Nu hann du kanske redan tänka att det här är något du skall ta itu med i vår. Bra tänkt, men samtidigt ett tecken på en släng av växtblindhet.

Växterna finns ju där ute även idag så det finns ingen orsak att skjuta upp medicineringen till våren. Börja t.ex. med trädens lövknoppar som finns på grenarna i väntan på vårsolen. Se så olika de är i färg och form. Sök reda på bilder av knoppar på nätet (använd t.ex. ”trädens knoppar” som sökord) och märk att det är nästan lika lätt att artbestämma träden på knopparna som på löven. Fortsätt med växternas vinterståndare längs vägrenen. De står där torra för att sprida sina frön med hjälp av fåglar, vind och skare.

Vinterståndare kan kännas svåra att artbestämma men det finns ett enkelt knep. Ta några vackra bilder på de stiliga vinterståndarna och spara till sommaren. Sedan är det bara att gå ut och jämföra bilderna med sommarblommorna som kommer att dyka upp på samma växtplats.

Lycka till och krya på dig!

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *