Borgmästaravtalet måste omfatta arbete mot diskriminering och rasism!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
De sociala medierna visste återigen berätta att en kvinna blivit knuffad och fått glåpord över sig på en buss i Åbo för att hon bar huvudduk. Detta har tyvärr blivit vardag i Åbo. Även annars har det skett oroväckande saker de senaste åren. Extremhögerorganisationer marscherar regelbundet genom gatorna i vår stad, ordnar diskussionstillfällen och delar ut flygblad med lagstridigt innehåll. Nyligen distribuerades t.o.m. en broschyr med farlig disinformation om coronapandemin till människors postlådor i flera stadsdelar. I värsta fall har även riksdagsledamöter deltagit i extremistiska gruppers evenemang.
En hel del högre tjänstemän inom Åbo stad har hittills försökt ”tiga bort problemet” och hoppats att det på något sätt skulle försvinna av sig själv. Det har verkligen inte hänt. Att sätta huvudet i busken är sällan en bra lösning.
Lyckligtvis har stadens invånare ändå visat lovvärd aktivitet och deltagit i stora skaror i olika antirasism-, antidiskriminerings- och jämställdhetsevenemang. Åbo Pride, Åbo utan nazister och Black Lives Matter Åbo, för att nämna några, har samlat stora mängder medborgare och har gjort det klart att folk inte godkänner diskriminering, gay- eller transfobi, kvinnohat eller rasism i Åbo. Det här betyder givetvis inte att staden inte skulle behöva delta i dessa ”talkon”. Tvärtom.
Jag anser således att det är av högsta vikt att det kommande borgmästaravtalet innehåller paragrafer om kampen mot rasism och diskriminering och att alla partier som ingår i avtalet förbinder sig till dessa. Det är dessutom mycket viktigt att löftena inte bara är tomt prat utan att de också hålls. Det måste skrivas in sanktioner för dem som bryter mot avtalet på ett eller annat sätt. Avtalsvidrig aktivitet får inte bara avfärdas som skämt och humor.
Terhi Vörlund-Wallenius
SFP
Allt det ovannämnda finns redan stadgat i lagen om ”hets mot folkgrupp”.
Var och en, som bryter mot den lagen gör sig skyldig till lagbrott och därmed
straffbar handling. Ett borgmästaravtal berör endast de förtroendevalda, inte
”vanliga extremister”, som trots ett eventuellt avtal kan fortsätta sin verksamhet.
En lag däremot omfattar alla, både förtroendevalda och ”vanliga” medborgare”.
Varför då ”tårta på tårta”?