Förflytta dig till innehållet

BOKEN: Tiden är en våldsam förvandlerska i Lindéns nya roman

Arkiv/Pia Heikkilä
Väntan på katastrofen är något av ett grundtillstånd i Åbo-författaren Zinaida Lindéns litterära värld. Så också i "Till min syster bortom haven" vars nu utspelar sig 2014, bland annat i Ryssland.

Geografiskt är Zinaida Lindéns författarskap hisnande vidsträckt. Tematiskt har det ett tydligt centrum. Förhållandet mellan plats och identitet, och frågan om vad exilen gör med människan återkommer i alla hennes böcker, även i den nya romanen ”Till min syster bortom haven”.

Till min syster bortom haven

av Zinaida Lindén

Omslagsbild: Johan Lindén

Grafisk form: Studio Andrei

Scriptum, 2022

182 sidor

Boken utspelar sig på axeln Sankt Petersburg – Boston – Tel Aviv men utgör också en resa i tiden. När dess huvudperson Nonna Rozenberg lämnade sitt historiska hemland hette det Sovjet och hemstaden Leningrad. När hon återvänder för en klassträff 2014 är det till S:t Petersburg och Ryssland hon kommer. Bandet mellan den värld hon lämnat och dess plats på jorden har klippts av. Hon får fylla i inresedokumenten en gång till. Hon har aldrig varit i landet hon härstammar från.

Själv är hon heller inte densamma. När hon åkte var hon en begåvad tonårig cellist med lillgammal framtoning och fyllig kropp. Nu heter hon Nancy Berman och börjar bli gammal på riktigt. Hon är barnboksförfattare och lärare i kreativt skrivande i USA. Mager och kortklippt, med reglerad tandrad. Och det är inte bara Nonna/Nancy som har förvandlats. Hela romanen är ett slags exposé över nästan våldsamt genomgripande pånyttfödelser.

Sovjets fall har satt sina spår i dem som blev kvar i födelsestaden. Marina och Vadim som var alldagliga medelmåttor under skoltiden har funnit varandra, botox och evig solbränna. Vadim har gjort sig rik på caféer och paret reser till Finland titt som tätt, intresserar sig för lyx och evig ungdom.

De hör till överlevarna och vinnarna, men klart blir att det 90-tal som ur västlig synvinkel betraktas som landets frigörelse och ljusning är ett trauma. Det gjorde ont när knoppen brast. Flera klasskamrater har dött, utplånats eller utplånat sig i den bottenlösa verklighet som följde på systemets fall.

Exakt hur Vadim blivit så rik ska man kanske inte forska i. Och hur det kommer sig att klassens värsting Desperado bor ute på vischan, tränar ungdomar i fotboll och håller sig med katt och fru och förnöjsamhet är också lite oklart. Somt tål helt enkelt inte dagsljus. På gott och ont har de som överlevt fått finna sig i att pånyttfödas som livsdugliga i sin nya kapitalistiska verklighet.

En annan kameleont är systern Lija/Lalique som Nancy riktar sig till i sina brev. Hon var bara ett barn när familjen emigrerade via Italien till USA. När resten av familjen blickade bakåt mot allt de lämnat erövrade hon de nya platserna, språken och kulturerna. Hon dansade moonwalk till Michael Jackson, tappade bort ryskan och reste runt världen som prima ballerinan Lalique Rose, bara för att vända också den identiteten ryggen, gifta sig med en messiansk jude och flytta till det förlovade landet Israel.

Människorna Lindén skildrar är å ena sidan ofantligt starka och förmögna att uppfinna sig själv och sina liv på nytt och på nytt, men å andra sidan fullständigt vanmäktiga inför de krafter som tvingar dem att förvandlas.

I boken varvas Nancys brev till Lalique med kapitel berättade i tredjeperson, där Nancys återkomst till hemstaden, hennes liv i Amerika och hennes längtan efter systern betraktas mer på håll, med en skärpa som ömsom är smärtsamt vass, ömsom befriande humoristisk. I breven är tonen intim, stundtals poetisk. Bitterhet och längtan kämpar om herraväldet. Sorg och hopp omsluter den skeva systerrelation som Nancy klamrar sig fast vid, som vid en flotte i havet.

Familjen Rozenberg är judar. Det gav dem den tvetydiga rätten att emigrera. I boken får den komplexa judiska identiteten och dess eviga utanförskap en viktig roll. Det är en högst påtaglig dimension i de immigrantliv systrarna lever, men den får också en symbolisk roll i boken.

Judarnas öden är sinnebilden för exiltillvaron och historiens mest brutala framfart med människan. Genom att ställa en judisk familj i centrum för handlingen understryker Lindén exiltematikens historiska tyngd. Den påtvingade diasporan är aldrig långt borta i bokens skildring av livets vägval. Och på något sätt är det alltid just livet, ödet, övermakten som väljer.

Här framträder en intressant paradox. Människorna Lindén skildrar är å ena sidan ofantligt starka och förmögna att uppfinna sig själv och sina liv på nytt och på nytt, men å andra sidan fullständigt vanmäktiga inför de krafter som tvingar dem att förvandlas.

Bokomslag i rosa och svart. Siluetten av en person i förgrunden som blickar över vattnet mot Frihetsstatyn som syns i bakgrunden. Titeln "Till min syster bortom haven" i vitt.Scriptum
Vad gör förflyttningar med människor? Genom att ställa en judisk familj i centrum för handlingen understryker Lindén exiltematikens historiska tyngd i sin nya roman.

När Nancy lämnade hemstaden lämnade hon också sin första kärlek – tyngdlyftaren Ivan Demidov som hennes musikerföräldrar inte hade mycket till övers för. Blinkningen till huvudpersonen i Lindéns genombrottsroman ”I väntan på en jordbävning” är en påminnelse om att väntan på katastrofen är något av ett grundtillstånd i Lindéns litterära värld. Det kommer att skälva förr eller senare.

”Till min syster bortom haven” utspelar sig 2014. Annekteringen av Krim hinner inte mer än skymta fram, men det är svårt att inte läsa boken med facit i hand som en upptakt till dagens katastrofala krig.

Romanen är oavlåtligt intressant i sin bredd, inte minst som en inblick i den ryska närhistorien och vad den krävt av människor. Kavalkaden av livsöden Lindén stakar ut, förankrar, förkroppsligar och förstår är imponerande. Samtidigt tänker jag, när jag läser om klassträffen och Nancys återkomst till Ryssland, att det är mer intressant tematiskt än litterärt. Gestaltningen bågnar av allt som behöver bli sagt.

I breven händer något helt annat. Här berättas en djupt personlig historia om drömmar och kvinnoskap, om missriktad kärlek, omsorg och längtan. En syster går från fet till mager, och en annan från vidja till matrona. Men båda befinner de sig på den för kvinnor utmätta objektifierande skala som deras vackra mamma internaliserat och beredvilligt gett i arv.

Själv är mamman en långvarigt nykter alkoholist, inklämd i soffan med pappan, i en tvåsamhet där ingen annan riktigt duger och ingen annan kanske riktigt vill vara. För platsen mellan världar är villkorad och trång och i någon mån ett ingenstans. Som ändå finns. Och som Lindén kan skildra som få.

Reklambanner

Dela artikeln

En kommentar: “BOKEN: Tiden är en våldsam förvandlerska i Lindéns nya roman

  1. Tuva Korsström skrev

    En fint skriven recension av en av allt att döma fängslande bok.

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter