BOKEN: Byggmästar överraskar med meditativa gråtoner
Boken. Jag lärde känna Eva-Stina Byggmästar i skog och mark, hos blommorna och djuren, bland kvillrande förälskelse och svallande passion.
Hennes senaste diktsamling är annorlunda. I ”Låt hjärtat tala hjärtats språk” möter vi en mer barskrapad poesi och ett diktjag i färd med att rensa ur sin tillvaro och sin tanke.
Byggmästars utgivning har sedan debuten 1986 varit tät. Ibland har hon gett ut ett par titlar per år och nivån har varit brokig.
Brokigheten har också kännetecknat hennes poesi, där den tillåtande lekfullheten frodats.
Den nya boken är inte brokig.
Den är grå. Bokstavligen.
Omslaget är blekgrått, prytt av ett svartvitt, lite ödsligt landskap. Författarnamnet och titeln är präntade i svart.
Freja RudelsOckså över innehållet vilar en lite slätstruken gråhet.
Dikterna – 42 till antalet – är aldrig mer än en sida långa.
De är prydligt numrerade och satta i nätta små strofer. Språkexperimenten och bildkaskaderna lyser med sin frånvaro.
I dikterna besöker ett jag en hon.
De dricker te.
Hon har inte bråttom. Hon ställer fram te, nudlar och ätpinnar och mera te.
Hon är kortklippt, pojkaktig och plötsligt kanske 100 år.
Hon framstår lite som en vägvisare, har en filosofi och särartat sätt som jaget iakttar och följer. Hon är kanske verklig, men kanske bara en frukt av en dagdröm, eller också både och.
Genom henne tar sig jaget vidare mot en allt enklare tillvaro.
En dröm om att vara kyrkogårdsvaktmästare yppas och en pilgrimsfärd i österled tar vid.
Vid horisonten hägrar den totala tomheten. Att meditera sig fri från tankarna och bli bara berg, som den snöklädda toppen på fotot på bokpärmen.
Gråheten till trots upplever jag samlingen som minst lika tillåtande som Byggmästars tidigare, mer lekfulla böcker.
Även om den till tema och ton är rätt så helgjuten är den kvalitetsmässigt vidsynt.
Byggmästar strör runt ett lite klichéartat potpurri av österländska kryddor: Himmelska fridens torg möter Kyoto, zenmeditation, sake och nudlar.
En garderob rensas ut à la Marie Kondo och meditationspassen som återges har drag av eskapistisk självhjälpsskåpmat: ”att inte / tänka på något alls / är att bara vara”.
Enligt baksidestexten är Zen-poesins tecken för poesi en sammansättning av tecknen för hjärta och språk.
När Byggmästars hjärta talar, är det en poesi som inte rannsakar eller censurerar utan får ta ton.
Lite som ett svar på titelns uppmaning om att låta hjärtat tala.
Resultatet är inte alltid stor dikt, men det finns ett egenvärde i det ohämmade. Det är mänskligt och oförställt. Tillgängligt, vardagligt och möjligt att spegla sig i.
Eller man kan spegla sig till en viss gräns åtminstone.
För lika passionerat som Byggmästar skildrat kärlek på höskullen och blommors och bladers längtan går hon all in i meditationen.
Pilgrimsfärdens scener är barskrapade. Det är gryning och sake och sen är det redan dags för månen.
Det viktiga sker inombords.
Drömmen om att uppnå tomheten – nirvana – är på fullaste allvar.
Berget, kosmos, de upplösta gränserna mellan närvaro och frånvaro, lyhördheten inför tystnaden och det meditativa lugnet är mål som inte bara dröms utan nuddas, skymtar och sätts i system.
Diktjaget bestämmer sig för en ”oöverträffad neutral känsla” som får det oväsentliga att sköljas bort.
Sådant låter lite naivt, och nött. Mer som en präktig zen-influencers prat än som poesi.
Men ibland glimmar små ögonblick av självrannsakande klarsyn till som komplicerar temat och får ärendet att djupna:
”Men är det så här en pånyttfödd/ lär sig gå igen eller bara stå/ lätt svajande bredvid sig själv/ liksom bredvid en främling”
Det är andrum av det här slaget som får samlingen att växa för varje genomläsning.
Det samma gäller för bilderna som ligger som små granater i den gråmält meditativa målmedvetenheten.
Morgonstjärnan som gnyr hundlikt på himlen.
Världen som är ett akvarium för hundar, katter, tigrar, råttor, apor och människor.
Och människorna som diktjaget slutligen kan urskilja för vad de egentligen är: ”maneter pilgrimsmusslor / bläckfiskar och eremitkräftor: / havsvarelser på drift”.
Sådana hittar man inte hos influencers.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.