Behov av tradition och förnyelse
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Universiteten är av hävd väldigt traditionsbundna.
Procedurerna inför och under en disputation har anor som härrör sig till när Luther spikade upp sina 95 teser på Wittenbergs slottskyrkas dörr. Latinet har fortfarande sin givna plats vid promotionerna.
Den akademiska kvarten kommer knappast att gå ur tiden, trots att den har fått sig en allvarlig törn under distansarbetets inflytande. Det krävs nämligen två extra musklick att få ett zoom-möteskallelse att automatiskt föreslå mötestiden med en akademisk kvart.
Promotionerna är annars en riktigt guldgruva för sådana som jag som tycker att det finns något djupt rofyllt i att traditionerna upprätthålls.
Före detta riksdagsmannen och författaren Claes Andersson blev promoverad till hedersdoktor vid Åbo Akademi för ett antal år sedan. I talet från hedersdoktorerna som han höll poängterade han att i en tid av traditionslöshet är det viktigt att det finns institutioner som upprätthåller traditioner.
Samtidigt går den akademiska världen i bräschen för nya upptäckter och utvecklar ny teknologi långt innan den finns i form av ett koncept som kunde kommersialiseras.
Forskarvärldens hjärnor är programmerade att tänka tankar som aldrig formulerats tidigare. Att syntetisera ny kunskap baserat på tidigare tänkta tankar. Hitta nya tillämpningar för existerande teknologier och skapa de mest fantasieggande produkter och applikationer. Lösningar som kommer att få tillämpningar kanske först om femtio år, eller kanske aldrig. Dagens forskning löser framtidens problem.
Forskning kan i viss mån utföras var som helst, det har vi fått bevis för under det senaste året. För att tänka behövs lugn och ro, tillgång till relevant litteratur och något medium att formalisera tankarna med. Därtill behövs mötesrum, digitala eller verkliga, där vi kan mötas och reflektera över våra upptäckter och tankar.
Naturvetenskaplig och teknologisk forskning behöver därtill välutrustade laboratorier. Ännu behövs experimenten för att kunna utveckla teorierna, som används för att förutse nya möjligheter och nya experiment som tar vetenskapen vidare.
När jag för drygt trettio år sedan inledde mina studier vid dåvarande Matematisk-Naturvetenskapliga fakulteten vid Åbo Akademi kom till Gadolinia för första gången, slogs jag av några saker.
Det första var att det var lågt till tak i aulan, den skumma belysningen, askkopparna och tobaksröken som hängde i byggnaden och de slitna bänkarna i Auditorium A. Byggnaden blev dock mitt professionella hem i över trettio år och många goda minnen finns från den tiden.
Gadolinia var hem för nästan hela MNF till en början. Så småningom byggdes Axelia och båda husen fick sin speciella särprägel. Både till den forskning som utförs och till olika arbetskultur.
För någon dag sedan var jag på det första besöket i den just färdigställda byggnaden Aurum för att gå igenom våra utrymmen inför flytten senare i höst.
Byggnaden är planerad enligt dagens bästa pre-pandemiska tankegångar och kunnande för att möjliggöra största möjliga flexibilitet i arbetet, men framförallt att skapa de bästa förutsättningarna för alla olika personligheter som skall arbeta där.
Med en ny verksamhetsmiljö skapas grogrunden för nya möten och nya sätt att tänka. Därmed kommer nya och överraskande lösningar att skapas.
Att tillgodogöra sig en ny byggnad kräver också nya arbetssätt. Nya tankesätt hur man tillgodogör lugn och ro men också spontana möten. Hur passar det bäst att arbeta i multifunktionella utrymmen? Hur skall vi bäst inspirera framtidens problemlösare att bli så produktiva som möjligt?
Jag tycker inte om förnyelsen för förnyelsens skull, men när förnyelsen är nödvändig måste den ske.
Jag ser så fram emot den förnyelse som Aurum kommer att föra med sig. Aurum sammanför igen naturvetenskaperna med tekniken.
Jag ser fram emot en ny miljö med nya och oförväntade samarbetsmöjligheter och öppnandet av nya gränsytor mellan forskare och forskargrupper. Nya tankar som spontant kan födas vid nya mötesplatser som ett nytt huset ger möjlighet till.
Och ja. Jag njöt speciellt mycket av det första intrycket. Ljuset, den höga takhöjden i aulan, den friska inomhusluften och den fräscha inredningen!
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.