Kaj Arnö 11.06.2022 16:072

Gamla sanningar har visat sig vara osanningar. Men det är egentligen inget att förvåna sig över.

Något måste helt uppenbart ha varit fel i vår tidigare världsuppfattning, eftersom vi blev överraskade av att Ryssland 24.2.2022 anföll sitt största brödrafolk, bombade sjukhus och flyktingläger, systematiskt våldtog ukrainska kvinnor och stal tvättmaskiner – allt under det att den ryska hemmaopinionen fann det hela i stort sett rätt och riktigt.

Detta samtidigt som den ukrainska nationen betedde sig som en västerländsk rättsstat, med Finland under vinterkriget som den närmaste parallellen.

Det här hade jag inte väntat mig, och det är jag föga ensam om.

Inom Wikimedia Finlands styrelse oroar vi oss sedan mars för hur sanningen presenteras på ryska Wikipedia.

Hela Wikipedia, oavsett språk, vägleds av ledstjärnan NPOV, Neutral Point of View. Man berättar som det är, och har folk befogade skäl att tycka olika – om Mellanöstern eller händelserna i Finland 1918 – bereder man neutralt plats för olika synpunkter.

I fallet ryska Wikipedia har vi två abnormt svårlösta problem.

För det första strävar den ryska regimen efter den raka motsatsen till NPOV. De försvårar spridningen av neutral information med allt från förfalskade rotcertifikat på internet till Novitschok i kalsongerna.

För det andra har NPOV-fientligheten alltid genomsyrat den ryska politiken och kulturen, från Pusjkin via Gogol till den högaktade judiske antisovjetiske poeten Josef Brodsky.

Brodsky fick Nobelpriset i litteratur 1987. Fem år senare skrev han den ryskimperialistiska dikten ”Om Ukrainas självständighet”, som dröp av förakt för Ukraina och rasism mot ukrainare – inklusive de simplaste rasistiska skällsord.

Ryssland har ett problem som de inte vill vidkännas. Ja, ett problem som knappt är formulerat.

Inte ens den i princip liberala ryska intelligentsian har tänkt igenom vad rysk imperialism och kolonialism inneburit.

Den ryska kulturen har aldrig genomgått en kritisk granskning, kanske för att världen förblindats av Sovjetunionens ondska. Även liberala ryssar tror att alla forna sovjetmedborgare led rätt lika under kommunismen och har inte insett att icke-ryssar därtill led under specifikt ryskt förtryck.

Inte bara Ryssland har detta problem. Problemet delas av Tyskland, som är fullt upptaget med att skämmas för allt styggt de tillfogat Ryssland 1941-45.

Tyskarna har i förtid avslutat sin Vergangenheitsbewältigung, utan att inse att Operation Barbarossa i huvudsak utspelade sig i Ukraina, inte Ryssland, och tillfogade ukrainarna mångfalt mer lidande än ryssarna.

Tysklands skevt pro-ryska inställning beror inte bara på brist på moral och eftertanke från tysk sida. En huvudorsak är den ryska propagandan, alltså bristen på NPOV, som framgångsrikt hjärntvättat även västerlandet. Den kritiska granskningen av den ryska imperialismen har uteblivit, världen över.

Det här påtalar bland andra Nils Torvalds, som var med på läktarplats då det inte hände, men borde ha hänt. På 1970-talet tittade västerländska vänsterkretsar kritiskt på all kolonialism och imperialism, men inte den ryska.

Gjorde tjecker och ester det, ansågs de fascistiska. Uppdiktade fascister lyckas ju de neostalinistiska ryssarna hitta än idag bland ukrainarna.

På samma vis som Tyskland och Sverige idag beundrar Finlands klarsyn, behöver Finland se upp till Estland. Esterna har länge varit mer realistiska än vi, haft en bättre uppfattning om det ryska.

Under junis styrelsemöte insåg Wikimedia Finland att vi har skäl att oroa oss för sanningen även på de inhemska språken.

Vi har bestämt oss för att lyfta fram detta tema och ställa oss obekväma frågor: Är artiklar med ryskt tema skrivna med NPOV? Eller är de ännu finlandiserade, självcensurerade, påverkade av sekellång rysk propaganda?

Vilka artiklar behöver en sektion med kritiska iakttagelser, i skenet av hur kulturkritiken börjat omvärdera personer och skeenden efter 24.2.2022?

Jag är illa rädd att vår förryskning sitter väldigt djupt. Men det finns ingen orsak att ge rysk kultur frikort. Att Pippi Långstrumps far beskrevs som n…kung är en mild förseelse – Astrid Lindgren använde bara en vokabulär som inte håller dagens mått.

Värre är det unkna tankegods som väller fram då vi tittar på Pusjkin, Brodsky och Gogol.

Att engelsk, fransk och tysk kultur kan vara imperialistisk är i högsta grad bekant; nu när den ryska kulturen äntligen granskas med samma lupp, bör resultatet avspeglas på ett av-finlandiserat Wikipedia.

Låt oss smida medan järnet är varmt.

Läs fler kolumner av Kaj Arnö här

Kaj Arnö
IT-företagare, fritänkare, idrottshedonist. Nagubo på deltid.

Dela artikeln