Att utbildningen skulle specialskyddas blev bara tomt prat
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Efter riksdagsvalet hoppades jag i denna spalt (ÅU 15.6.2023) att Orpos regering skulle infria sitt löfte om att utbildningen omfattas av ett speciellt skydd.
Tyvärr blev det inte riktigt så. Nedskärningslistan omfattar bland annat nedskärningar inom det fria bildningsarbetet med 25 miljoner euro och avskaffande av vuxenutbildningsstödet. Specialskyddet nådde inte alla utbildningssektorer, även om det också finns en del goda saker i regeringsprogrammets utbildningsriktlinjer.
Enligt en undersökning som Sysselsättningsfonden publicerade 15.6 är de vanligaste orsakerna till att de som får vuxenutbildningsstöd inleder studier följande: byte av bransch, arbetet är för belastande och en höjning av utbildningsnivån.
Social-, hälso- och idrottsområdet hör till de vanligaste utbildningsområdena bland de som fått stöd. En tredjedel av dem som fått stöd under de senaste åren har varit inriktade på dessa områden.
Det är en märklig sysselsättningspolitik att man försvagar möjligheterna för dem som arbetar att skaffa sig mer utbildning genom att avskaffa vuxenutbildningsstödet helt och hållet. Möjligheten att omskola sig och utveckla sitt kunnande är viktig när arbetsliv och arbetsmarknader befinner sig i en snabb förändring. Genom tilläggsstudier kan arbetstagaren säkerställa sin sysselsättning också när den egna situationen förändras snabbt. Tilläggsutbildningen främjar sysselsättningen särskilt bland lågutbildade. Det är inte bra att regeringen vill försvåra genomförande av kontinuerligt lärande.
En måltavla för nedskärningarna är studiecentraler och sommaruniversiteten, vars statsandel håller på att skäras ned med upp till 40 procent.
Sommaruniversiteten främjar bland annat de öppna högskolornas regionala tillgänglighet för studier och erbjuder fortbildning. De har en central roll när det gäller att främjandet den högre utbildningens tillgänglighet. De för studieutbudet vid öppna högskolor till områden där det annars inte finns att tillgå. Cirka 25 000 studerande tar årligen del av detta studieutbud.
Sommaruniversiteten erbjuder ett flexibelt sätt att hitta plats i vardagen för att ägna sig åt högskolestudier. De nedskärningar som regeringen planerar kommer med nödvändighet att innebära att det regionala nätverket försvagas och att avgifterna höjs avsevärt. Detta drabbar särskilt möjligheterna för dem som bor på mindre orter och för låginkomsttagare att studera.
Nedskärningarna som undergräver det fria bildningsarbetet i kombination med avskaffandet av vuxenutbildningsstödet vittnar om regeringens rent fientliga inställning till kontinuerligt lärande. Varför vill regeringen försvaga möjligheterna till fortbildning? Strider inte detta också mot regeringens egna utbildnings- och sysselsättningsmål? Regeringens kortsiktiga nedskärningspolitik lovar inte gott för den finländska kunnandet i framtiden.
Det goda i regeringsprogrammet är att genomförandet av den strategi för läskunnighet som utarbetades under förra perioden fortsätter. Det är också viktigt att regeringen har för avsikt att satsa på skolelevernas grundläggande färdigheter och på utveckling av lärandestöd. Regeringsförhandlarna har helt klart lärt sig av förra periodens utbildningspolitiska redogörelse och de uttalanden av riksdagen som vi berett i kulturutskottet.
Här kan du läsa flera kolumner av Eeva-Johanna Eloranta.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.