Att spå om framtiden
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det är vanskligt att spå, särskilt om framtiden. Detta underfundiga danska citat påminner oss om en svidande sanning. Efterklokhet är en exakt vetenskap men om vad som skall komma har till och med de klokaste ofta helt fel.
Världen utvecklas på ett logiskt och rationellt sätt. Det är människorna som är svåra att tyda, inte världens utveckling.
Den första regeln handlar just om människor. Vi överskattar förändringar på kort sikt och underskattar dem på lång sikt. Denna mänskliga egenskap skapar modetrender och hajpcykler. Om vi hör om klimatförändring så tror vi att det ska bli mycket varmare genast. Blir det inte det kan vi börja tycka att klimatförändringen är en lögn. Men den är inte det. Dess effekter bara kommer långsamt – men då i större omfattning.
En annan regel är att två sinsemellan motsatta utvecklingar kan ske samtidigt om den totala volymen ökar. På det stora hela sker det en kraftig urbanisering i världen. Folk flyttar in till storstäder som aldrig förr. Men det finns en annan trend där folk flyttar ut i glesbygden. Det finns så mycket människor att det räcker till för bägge trenderna. Färre flyttar förstås ut i glesbygden, men det kan vara alldeles tillräckligt många för att lokalt ha stor betydelse.
Vi ser det också med högteknologi som verkar ta över hela samhället.
Allt digitaliseras. Men som kontrast till detta har vi ett aldrig tidigare skådat intresse i lokalproducerad mat, hantverk och hemslöjd.
Framtiden är inte bara en sak. Framtiden är många saker som tillsammans skapar harmonier och kontraster. Ett lapptäcke.
Man måste också ha koll på vad som inte förändras.
Ett världsberömt exempel är när Jeff Bezos år 1994 grundade Amazon-företaget som en digital bokhandel. Bezos insåg två saker.
Internet (som precis hade startat) skulle komma att förändra hur man väljer produkter och köper dem. Men kunskapstörstande människor kommer alltid att vilja köpa böcker. Bezos kopplade ihop ett evigt behov med en förändring i köpbeteende. Det tog dock nästan tio år innan företaget började visa vinst. Man måste ha tilltro till sina egna förutsägelser.
När vi går in i framtiden verkar det ofta som om utvecklingen är slumpmässig. Vem kunde ha trott att Nagu skulle få sin egen riksdagsledamot. Vem kunde ha sett att Lauri Markkanen skulle bli en av USA:s mest lovande korgbollsspelare någonsin. Det verkade konstigt med Trump i USA och Brexit i Storbritannien.
Men ju mer tid som förflyter, desto mera uppenbara blir historiens skeenden. Har man ett jämlikt samhälle med fungerande skolsystem och infrastruktur så kommer storkvinnor och stormän att komma varifrån som helst. Har man ett samhälle med ökande skillnad mellan samhällsklasserna så får man populism och ogynnsam samhällsutveckling.
När vi spår framtiden måste vi försöka hitta de grundläggande trenderna som förr eller senare leder till vissa resultat.
Digitaliseringen är liksom klimatförändringen ett faktum, men vi har inte sett alla verkningar än.
Många trender är cykliska. De kommer och går. Vissa tider är det populärt att ta hand om andra, andra tider att ta hand om sig själv.
Vissa tider är öppna och utåtriktade och sedan kommer en fas med inåtvändhet. Det kommer tider och lägen då folk vill skapa mera regler och andra tider då folk vill lätta på bestämmelserna. Tack vare dessa cykler kan samhället optimeras. Man vinglar framåt så att man kan hitta den bästa stigen.
Framtiden är lite mer logisk än vad vi vanligen tror och tycker. Ändå kan människan, i grupp eller individuellt, ha enormt inflytande på riktningen. Man kan se det som att universum ger oss en mängd rationella vägar framåt, och det är vår uppgift att välja den bästa. Alla vägar är logiska men alla vägar leder inte till framgång.
För detta behöver vi de oresonliga personerna. De har mod att ta en väg som ser svårare ut men leder till ett bättre resultat. De låter inte traditioner eller bekvämlighet stå i vägen för kloka beslut.
Vi behöver också optimisterna, för i slutändan vinner de alltid. Det är inte så att optimisterna skulle ha rätt. Tvärtom, de har oftare fel än pessimisterna. Men optimister ger inte upp. De lär sig av sina misstag och försöker på nytt på ett annat sätt. Optimisterna hittar den rätta vägen långt innan pessimisterna har tänkt ut den rätta vägen.
Här kan du läsa fler kolumner av Mårten Mickos.
Tack Mårten, en väldigt bra påminnelse för oss alla. Det är särskilt betydelsefullt för oss unga, som fortfarande i hög grad påverkas av inspiration från exempelvis Walt Disney, att fantisera och sträva efter våra drömmar. Vi har en längtan att på något sätt förändra våra egna världar och lämna någon sorts avtryck efter oss – men har ingen aning hur, ännu.
Jag tror också att optimister som ofta vinner på långsikt. Beständighet, viljestyrka och en vilja att lära sig, både av andra och sig själv, tar en person väldigt lång. Inte nödvändigtvis alltid inom världsomvälvande aspekter, men också på person- och individnivån. En öppenhet gentemot livet och världen, insikten att du kan lära dig nåt av alla – det finns inget som är oväsentligt att veta eller vara intresserad av. Allt är sammanlänkat.
Ett annat kul citat kommer från en person som hade världsomvälvande visioner och inverkan, trots sitt ökända verklighetsförvrängande fält (”reality distortions field”), Steve Jobs. ”The people who are crazy enough to think they can change the world are the ones who do.” På svenska skulle man kunna säga: ”De människor som är tillräckligt galna för att tro att de kan förändra världen är de som faktiskt gör det.”
Därutöver, håller jag mycket väl med om det att det är människorna som är svåra att tyda, inte världens utveckling. Vi människor är mycket orationella varelser, ergo: svårtydda. Det är till syvende och sist individer i mängd som förändrar världen. Du skrev också: ”…ju mer tid som förflyter, desto mera uppenbara blir historiens skeenden.” Detta påminner mig till vis om fjärilseffekten: en liten och till synes obetydlig handling, som symboliseras av en fjärils flaxande vingar, kan få långtgående och oförutsägbara konsekvenser i komplexa system, t.ex. vädermönster eller mänskligt beteende. Världen eller någon ny teknologi förändrar sig inte av sig själv, och Rom byggdes inte på en dag.
Slutligen, ställer jag en fråga till dig, Mårten, eller till någon annan person som läser detta. I en ständigt föränderlig, omvälvande och oerhört framåtsträvande värld. Hur undviker man bluffsyndromet (”impostor syndrome”) eller att anpassa sig efter massorna? Skall man ens lägga energi på att undvika dessa saker, eller istället låta saker och ting ha sin naturliga gång och helt enkelt agera på instinkt?
Det är alltid intressant att få kommentarer på ens kolumner, vare sig det är medhåll eller mothugg. Kanske om jag själv lägger in den första kommentaren det kommer fler?