Att mota ”det onda” i grind
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Politik. Det är väl inte många finländare som kunnat undvika regeringsförhandlingarna och rabaldren kring resultatet därav, en regering uppstoppad med skelett som en krypta (monument över tider vi hade hoppats låg bakom oss och inte framför).
Jag frågar mig otaliga gånger per dag varför de övriga tre partierna i regeringen kunde tänka sig ett samspel med ”persut”, som de kallas på ett av våra inhemska språk. Men högerkantringen har synbarligen drabbat vårt land (liksom ett otal andra länder): det som igår tänktes oacceptabelt upplevs idag som helt normal. Vi har helt enkelt drabbats av ”sannfinlandisering”.
Inte kan jag heller förstå SFP:s benägenhet att sälja sin själ för en språkfråga. Språk är redskap, och tippar man det redskapet finns till för överbord återstår bara tomma tunnor, vapenskrammel.
Mången har undrat varför vanliga ryssar inte står upp mot Vladimir Putin och hans ”officiella Ryssland”.
Men hur är det här hemma hos oss? Tre partier vill sitta till regeringsbords med Sannfinländarna bara för att skära i Finlands skuld (och till på köpet i åtskilliga landsmäns liv).
Inte är det bara i vårt östra grannland det finns tendenser att blunda för det onda, att inte kämpa för det goda, det medmänskliga, för jämlikhet över hela linjen.
Det centrala är ändå inte noll statsskuld utan nolltolerans mot rasism, nazism och spyttipanna av onda tankar.
Gunnar Högnäs
Åbo
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.