Förflytta dig till innehållet

Att leva och leka

Två unga kvinnor

“Kan vi alls njuta av livet eller har det också blivit en plikt?” undrade Sanna Marin nyligen i en intervju inför kommunvalet (ÅU/SPT, 4.6). Marin talade om prestationskrav, inte bara i arbetet utan också inom fritid och relationer. Hon var oroad över hur vårt prestationsinriktade samhälle påverkar ungas psykiska hälsa.

I en tidigare kolumn skrev vi om hur studieprestationerna ökat under pandemin och deras skuggsida – utmattning och psykisk ohälsa. Nästan hälften av högskolestuderanden upplever att arbetsinsatsen som krävs för deras studier ökat under pandemin, tillsammans med en ökad ensamhet (HBL, 17.6).

Förstås har prestationsångest, ensamhet och utmattning varit högst närvarande för väldigt många också före pandemin. Men vidden av utmattningen bland unga gör sig särskilt synlig i pandemins mätningar.

Som ung vuxen lär man sig om hur arbetslivet kan se ut från egna sommarjobb, från föräldrar, lärare, släktingar, bekanta. Arbetslivets stress och press blandas ofta med budskap som att man ska njuta av livet så mycket som möjligt medan man är ung (dvs. medan man ännu kan?) och att man “nog hinner jobba resten av livet”.

Men nu är det ju allt fler unga som går in i väggen. Som mår dåligt, som känner sig otillräckliga. Vi ska leva fullt ut (medan vi är unga!) men också konstant utvecklas – bli smartare, roligare, mer unika, intressanta och kreativa. Inom alla områden i livet.

Visst är utveckling bra och eftersträvansvärt, men livet är ju inte en tävling eller ett prov. Och livet ska ju inte sluta så fort man blir vuxen.

Så tillbaka till Marins fråga; kan vi njuta av livet, utan att prestera där med? Göra saker utan resultat eller en säker utgång, utan ett löfte om personlig utveckling?

“Motsatsen till lek är inte arbete, utan depression”. Så säger psykologen Brian Sutton Smith i sin bok The Ambiguity of Play. Vila är till arbete det som lek är till nedstämdhet.

Lek är något som säkert de flesta av oss anser höra till barndomen. Nu finns det ett helt område inom forskning som vill bevisa hur lek är viktigt livet ut. Att återinföra lek i våra liv kan hjälpa oss reglera känslor, minska stress och ge oss känslor av nyfikenhet, glädje och social tillhörighet.

Ett barns inneboende motivation drivs av en lekfullhet och nyfikenhet på livet. Leken som uttryck och känsla dämpas ofta när vi blir större, men kan fungera som ett viktigt verktyg mot depression och utmattning.

Sutton Smith listar aktiviteter som kan beskrivas som lek, och visar hur lek egentligen är ett sätt att närma sig och se på livet. Hit hör hobbyn, dagdrömmar, fantasier, skämt, fester, historier, gåtor, filmer, uppträdanden, att resa, klättra, delta i tävlingar, skvallra, dansa.

Till lekens natur hör att det inte finns ett säkert resultat, och att målet för handlingen inte är viktigare än själva handlingen i sig.

Utmattning och depression är tyvärr ett stort samhällsproblem som drabbar både unga och vuxna. Mer ensamhet innebär också att viktig lek i form av sociala relationer och tillhörighet går förlorad.

Förutom vila från arbete behöver vi kanske normalisera lekandet och en lekfull inställning till livet i vuxen ålder. Våga lyssna inåt – vilka minnen kopplar du samman med enkel glädje och lekfullhet, och kan du införa fler såna stunder i ditt liv?

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *